Jag läste nyss några av delarna, och märkte att del 3 var lite konstig och kort, så jag gjorde om den, hoppas att ni gillar den. (=

Efter tre dagar på sjukhuset så fick jag komma hem.

När jag kom in till mitt rum, så låg det ett ljus lila brev på mitt skrivbord. När jag öppnade brevet så såg jag att det var från Sara, och så här stod det:

Hejsan Anna! För det första så är jag jätte ledsen över det som har hänt, det var inte meningen att såra dig. Det var aldrig meningen att det någonsin skulle gå så långt att vi skulle börja ha sex med varandra, men tyvärr så gjorde det de, och det ledde till att jag blev med barn. Men bara så att du vet så kommer jag att behålla barnet, och jag och Robin ska flytta ihop när det föds. Hoppas att du mår bättre nu

kram Sara.

När jag hade läst det blev jag så sur, att jag rev sönder brevet i 1000 bitar. Jag kände riktigt hur känslorna i mig började spruta ut, jag kände mig så jätte sårad, förbannad, sviken, jag allt. Jag kunde inte förstå hur de kunde göra så mot mig. Jag älskade båda dom två, så jävla mycket, men endå. Det var nästan så jag kände hur jag började koka inne i mig själv. Jag ville gråta, skrika hoppa omkring som en jävla galning i luften, men jag kunde inte göra någonting, jag bara stod stilla, och bara stirrade in i tapeten, till slut ryckte jag till i mig själv och j ag tog min telefon som var på mitt skrivbord bland en massa pappers bitar, efter de som jag hade rivit sönder och slog snabbt Saras mobilnummer.

- Ja, det är Sara

- Hej, det är Anna. Hur fan kan man sjunka lika lågt som dig, och skicka det där brevet åt mig? Skrek jag i telefonen

- Men jag trodde att du ville veta hur allt var och hur det skulle bli, sa Sara.

- Du tror att jag vill veta varför du har haft sex med min pojkvän, och hur din framtid ska se ut. Nej det vill jag inte! Jag vill inte ha med dig att göra överhuvudtaget! Sa jag och slängde på luren.

Och jag började hysterikiskt att gråta, jag föll ner på golvet att börja skaka, som tur var det ingen hemma så ingen kunde höra mig. Jag hörde att telefonen ringde, så jag ställde mig upp, och samlade mig. Satte mig på stolen för att kunna svara i telefonen.

Otrogen med min bästa vän del 23.

6 månader senare...

Denna smärta. Jag hade aldrig varit med om denna, någonsin tidigare. Smärtan från när jag blev på körd var inte ens hälften så här plågsam. Jag hade hellre varit med om det 10 gånger om. Men det är så värt det. Jag kommer snart att få hålla min lilla son eller dotter i mina armar.

- Du är 5 centimeter öppen. Sa en av de sköterskorna som fanns i mitt rum.

- Och vad menas med det?, frågade Robin.

- Hon är inte redo för förlossningen än. Svarade barnmorskan.

- Finns det ingenting vi kan göra mot smärtan? Frågade jag.

- Du kan få bada om du vill. Sa sköterskan.

- bra. Nu eller, frågade jag.

Sköterskan gick ut från rummet, när sköterskan hade gått ut så fick jag sätta mig i en rullstol så jag skulle kunna ta mig till badkaret, antog jag. När vi kom till själva badrummet så fanns det ett ganska så stort badkar, och det var fyllt till ca hälften, och det var en massa skum i. När jag satt i badkaret så minskade smärtan lite grann, men den var fortfarande hemsk. Jag tog dusch slangen och spolade varmt vatten på min mage.

När jag satt i badet så kom även min mamma och pappa inspringandes till badrummet. Mamma men en väska i handen sin och pappa med en videokamera i sin.

- PAPPA, jag vill inte att du ska filma ! Skrek jag .

- Men gumman det är för ditt eget bästa. Tro mig både du och barnet kommer vilja se det senare när barnet är några år gammalt, svarade mamma.

- Okej okej, filma då. Men snälla finns det inget mer man kan göra mot smärtan!!, skrek jag ut.

I det ögonblicket tittade alla som var i badrummet på min barnmorska.

- Nej inte nu det är försent. Men du Anna nu måste vi få upp dig från badet, det kanske är dags snart.

Jag klev upp från badkaret, och Robin gav mig en handduk som jag kunde torka mig med. Sedan fick jag på mig någon slags sjukhus dräkt. Jag fick än en gång sätta mig i rullstolen, och denna gång var det min mamma som körde den till mitt rum.

När vi kom in till mitt rum så fick jag lägga mig i sängen, än en gång försvann barnmorskan ner under min dräkt och mätte mig.

- Nu är det dags du är helt öppen, så under nästa värk måste du krysta så hårt du bara kan, sa hon lugnt men bestämt.

- Tror du att du klarar det? Frågade hon sedan ingen.

Jag nickade på huvudet.

Jag kände hur svetten började rinna från min panna, Robin såg det och kom med en blöt handduk och satt den på min panna.

Nu kom smärtan igen. Det gjorde så ont jag kunde inte koncentrera mig. Det gjorde så inte att jag började skrika.

- Anna du måste krysta, sa barnmorskan.

Jag började krysta, jag krystade så hårt jag bara kunde. Jag både skrek och krystade samtidigt. När värken äntligen var över, var jag helt slut. Jag tog hårt tag i Robins hand och höll den kvar där.

- Anna nu ser vi barnets huvud, nu gäller det när din nästa värk kommer så måste du verkligen krysta allt du bara kan.

Jag kände hur den började komma igen, denna gång krystade jag ännu mer, jag tog i för kung och fosterland.

- Okej Anna, en gång till bara, krysta nu ! Sa barnmorskan.

Jag tog i och började krysta igen. Då hörde jag det, barn skrik, det ljuvaste skriket någonsin.

- Det är en flicka, hörde jag Robin säga.

- Inte bara en flicka, utan den finaste lilla flicka jag någonsin sett, sa sköterskan.

Sköterskan satt den lilla flickan på mitt bröst, hon hade satt på henne en liten rosa filt. Hon hade rätt, det var den sötaste flicka jag också någonsin hade sett. Jag tittade upp på Robin som log och tittade på den lilla flickan, och sedan tittade jag ner på henne igen.

- Har ni bestämt något namn? Frågade mamma.

Jag och Robin tittade på varandra, log och kysste varandra, sedan tittade vi på resten och sa i mun på varandra " Rosalie"

Detta är den näst sista delen av Otrogen med min bästa vän!

Otrogen med min bästa vän del 22

Nu var den, nu var dagen som jag så länge hade fruktat fast endå inte, idag var det dagen för Saras begravning.

Idag klev jag upp väldigt tidigt, jag klev upp redan klockan 07.00, det första jag gjorde var att väcka Robin, när jag såg honom ligga där bredvid mig, så oskyldig och vacker, det gjorde nästan ont i mig när jag väckte honom
.

Det tog inte så länge innan jag fick liv i honom, det brukade ta längre än vad det gjorde just idag. När jag fick liv i honom släpade jag med honom in i duschen med mig. Det kändes så skönt när de varma dropparna föll på min hud. Robin duschade inte alls så länge, så när han hade gått ut ur duschen passade jag på att raka mig. Jag rakade mig på benen armarna, och under armarna.

När jag klev ut ur duschen så var det Robin som hade gjort frukost åt mig, han hade gjort varmamackor, med ost, skinka tomat och purjolök. Det var inte förän vi flyttat in med varandra som jag märkte att han är faktiskt är jätte duktigt på att laga mat, och han lyckades alltid, allt han gjorde smakade underbart gott.

När vi hade ätit klart och städat undan i köket, så ställde jag mig framför helkropps spegeln, med en hårfön i min hand och började torka mitt hår, när torkningen var klar så vare plattningen som jag började. Jag brukade inte annars platta
mitt hår så ofta, men jag kände att det var passande idag att vara fin.

Nu när mitt hår vara klart så var det sminket som väntade, med tänkte på att det faktiskt var begravning så tog jag inte på min så mycket smink, utan bara Foundation, vattenfast mascara och lite rouge.

När sminket var klart så var det bara kläderna kvar, så jag började gå mot sovrummet och när jag kommer in dit så ser jag Robin, det såg inte alls ut som honom utan det här var inte alls likt honom. Han hade på sig en svart kostym, med en vi skjorta och en mörkgrå slips. Han var helt enkelt ursnygg.

Jag gick fram till Robin hoppade upp i hans famn och slängde armarna runt hans hals och kysste honom.

•-      Gud vad du är snygg, sa jag till honom.

•-      Inte lika snygg som dig, varför kan inte jag också få gå till begravningen i en röd handduk? Sa han och skrattade.

•-      För att det bara är för tjejer, sa jag och slog till honom lätt med Handduken.

•-      Jag älskar dig Anna.

•-      Jag älskar dig också Robin, mer än du tror, sa jag och kysste honom.

Jag gick fram till min garderob och tog ut den vinröda klänningen som jag hade köpt speciellt till begravningen och mina svarta nylon strumpor.

När vi var framme i kyrkan så hade de precis kommit in med Saras kista. Jag kände hur det började sticka i ögonen, men jag hade bestämt mig att jag inte skulle gråta före jag hade sjungit, och det var det första som skulle ske på hela
begravningen.

Jag såg Annika som satt på den första raden bredvid Saras pappa, jag gick fram till dem och gav Annika och Saras pappa en stor kram. Båda deras ögon var rödsprängda och man kunde se direkt att båda hade gråtit och långe också.

Kyrkan hade börja fyllas med folk, det fanns måna som jag kände igen, och nästan hela våran klass hade kommit hit idag. Jag och Robin satt bredvid Saras föräldrar på den första raden. När kyrkklockorna började ringa så gick jag fram till den lilla förhöjningen som fanns på golvet. Jag hörde hur musiken började spela och jag väntade på att jag skulle få ta
den första tonen.

Det första låten som jag sjöng var Heligmark, och den andra var Halleluja, Jag kände med min riktigt riktigt idag, att rösten skulle verkligen klara av det här, för jag visste att detta var den sista jag någonsin skulle kunna göra för Sara. När jag hade sjunit klart gick jag och satte mig hos Robin igen, det var nu det brast, jag kunde inte hålla igen tårarna igen en
enda sekund, jag började gråta, och jag grät enda tills begravningen var över.

På begravnings kaffet var det många som kom fram till mig och berättade hur duktig jag var på att sjunga, och ur förbryllade dem blev när de fick höra vilken röst jag hade.

Jag såg Robin som satt på en stol, med massa av sina kompisar som också hade kommit på begravningen. Jag gick fram till honom och tog han i min hand och gick ut vars det inte fanns någon annan än vi.

•-      Snälla Robin, du måste ta mig hem, snälla snälla jag kan inte klara av det här nå mer, gnällde jag på honom medas jag grät

•-      Men lilla gumman, det är väl klart att jag kan ta dig hem. Men vill du verkligen det? Vill du inte bara finnas här ett litet tag till, för Annika och för alla andra? Svarade Robin

•-      Joo, det vill jag nog. Svarade jag och gav Robin en lång kram. Det kändes nästan som att jag inte ville släppa taget om honom, jag ville ha kvar honom, jag visste att han inte skulle lämna mig men i alla fall, det kändes bra att vara med honom just nu.

Efter ett tag gick jag in igen, den här gången gick jag till Annika och frågade om vi skulle börja med telegrammen, som vi kom överens om att jag skulle läsa upp. Jag började att läsa upp telegrammen och det var väldigt många, så det tog en 20 minuter innan jag var klar med alla.

När telegram läsningen var klar, så var fikat slut. Så jag och Robin hjälpte Annika och Saras pappa att städa undan allting, Det blev väldigt mycket fika kvar, så jag och Robin fick ta hur mycket vi ville, så jag plockade på mig en massa fika, utan att riktigt tänka på hur mycket jag tog.

När vi hade städad klart gick jag och Robin hem till våran lägenhet. Där gick både han och jag på direkten och böt kläder. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne och han slängde på sig ett par mjukisbyxor och en svart T-shirt. När vi hade slängt på oss andra kläder gick vi in till vardagsrummet och slog på en film. Och tillslut somnade både jag och Robin i armarna på varandra i våran lilla soffa.  

Otrogen med min bästa vän del 21

Klockan 15.00 så stod jag på bron fram till Annikas hus. Jag knackade försiktigt på dörren, det lät som om att ingen var hemma, men jag knackade en gång till för säkerhets skull, och denna gång mycket hårade. Då hörde jag fotsteg som kom in ifrån huset. Jag hörde hur någon låste upp dörren och tröck i handtaget.

När jag såg Annika så stod hon med bilnycklarna i handen och sin svarta handväska hängandes på sin axel. Vi hälsade glatt på varandra och gick till den svarta Mercedesen som var på grus uppfarten. Vi sa inte så mycket till varandra under resan, utan pratade på allmänt om hur vädret var och lite såna saker.

Det första stoppet som vi gjorde var Begravningsbyrån, Och det första som vi fick göra var att svara på några frågor och kolla upp lediga datum i kyrkan för begravningen. Vi hittade ett perfekt datum, och det var 8 dagar från dagens datum.

Vi fick också bestämma om vi ville att kistan skulle vara stängd eller öppen, både jag och Annika var eniga om att vi ville att kistan skulle vara öppen så man skulle få se henne en sita gång.

Nästa sak som vi fick göra var att hitta den rätta kistan till Sara, så vi fick gå in till ett rum vart det fanns en massa olika kistor, med allt från vita till röda till svarta färger och bok och ek och papp. Jag och Annika, gick ett gansak bra tag och tittade runt.

•-      Vilken färg ska den vara?, frågade jag.

•-      Du vet nog kanske bäst, vilken var hennes favorit färg? Svarade Annika

•-      Hennes favorit färg var Lila.

Just som orden kom från min mun, så såg vi den, både jag och Annika. Den perfekta kistan, Den var mörklila, med en stor silvrig ros på locket, och silvriga handtag som man skulle bära henne i.

När vi var klar hos begravningsbyrån så begav vi oss till en Gucci affär, vart vi skulle leta upp kläder till Sara, När vi var inne i affären så började vi titta omkring, det tog inte länge innan jag såg den klänningen, som Sara bara var tvungen att begravas i, den var vit väldigt enkel den som jag kunde mäta med ögonmottet så skulle den nog gå ner till fotknölarna hennes. Jag visade klänningen till Annika, och när hon också såg den så visste hon också att det var den perfekta klänningen.  

Efter att vi hade varit på affären så körde Annika hem mig, Jag fick berätta åt henne att hon var tvungen att köra mig till en ny adress eftersom att jag nu bodde med Robin för de mesta av tiden.  

När jag var hemma igen efter att ha varit ute med Annika, så var Robin redan hemma och till min stora förvåning så stod han i köket och lagade mat, då kände jag riktigt hur lyckan i mig växte och jag kunde inte hålla igen leéndet som jag riktigt kände hur det växte i mungiporna på mig.

Jag gick fram till Robin och gav honom en bamse kram bakifrån.

•-      Vad lagar du för mat? Frågade jag.

•-      Fläskfilé, potatis, och bearnesås. Svarade han

•-      Ååh vad gott! Svarade jag.

Jag gick fram till skåpen och tog fram tallrikar glas och bestick och började duka bordet. När jag hade dukat fram bordet och plockat fram allt som vi skulle ha så var maten precis klar, Robin hade till och med placerat maten så fint på tallrikarna så jag nästan ville äta upp dem också. Maten smakade så otroligt underbart bra, så att jag ville knappt sluta äta, jag åt både allt på min tallrik och de som fanns kvar i grytorna, och när jag var lika mätt som Robin verkade vara så
började vi städa i köket.

Köket var inte alls så stökigt som det verkade vara så det tog inte så länge att städa det. Så när vi var klar gick jag och tog på mig andra kläder, jag kände inte alls för att sitta med kjol och sånt i lägenheten.

Så jag gick till vårat sovrum och när jag kom in dit så det första som jag såg var en vit spjällsäng, och den var hur fin som helst. Sedan såg jag också att Robin hade varit så duktig att han hade plockat in alla våra kläder i garderoberna också.

Då riktigt kände jag hur lycklig jag var, just vid det tillfället kunde man nog inte hitta någon som var lika lycklig som jag.

hoppas att ni gilla denna del också (=   


Otrogen med min bästa vän del 18

När vi hade pratat med min mamma och pappa, så gick jag och Robin till mitt rum. Där låg vi och kollade på lite tv och mös lite grann i min soffa. Den natten sov jag och Robin hemma hos mig.

När jag vaknade på morgonen dagen där efter så var klockan ca 10.30, Robin hade redan vaknat, antog jag ju eftersom att han inte låg i sängen bredvid mig. Jag klev upp från min säng och gick in till min toalett, jag slog igång duschen och klev sedan in. Jag riktigt kände hur det hettade på min kropp från det varma vattnet. Egentligen gillade jag inte att duscha så varmt, men idag kände jag att det behövdes. Jag började tvåla in mig på hela kroppen, på armarna, benen, men när jag kom till min mage stannade jag upp. Och började tänka, jag har verkligen ett liv där inne, ett litet barn. Som jag alltid kommer att älska, jag kommer att bli mamma, och Robin pappa.

När jag klev ut från duschen så tog jag på mig en handuk runt kroppen och en som en turban på huvudet. Jag gick sedan till badrumsskåpet och tog fram min deodorant och sprayade under mina armar. När jag gick ur från badrummet och in till mitt rum så satt Robin där på sängen.

- Är du klar med duschen nu?, frågade han och små skrattade

- Jag vet inte. Svarade jag och skrattade.

Robin kom fram till mig och höll om mig, detta känns helt underbart perfekt tänkte jag. Just som jag han tänka det, så tog Robin tag om min haka och lyfte upp mitt ansikte mot honom och kysste mig, detta var inte som förr utan, det var mer försiktigt och kärleksfullt än det brukar vara. Det var på något sätt då allt föll på plats, allt kändes perfekt, jag älskar mer än någonting annat, mer än mina vänner och min familj.

- Vad tänker du på?, frågade Robin.

- Jag tänker på dig, oss alltihop. Robin fattar du vi kommer att bli föräldrar, vi kommer att få ett litet barn, som vi kommer att älska till döden våran. Fattar du det?

- Jo, jag fattar, jag kommer att bli världens lyckligaste killen i världen, sa han och höjde upp sina armar mot taket.

Jag började skratta, det såg bara så roligt ut. Sedan tog har tag i hans armar och stoppade dem runt min midja, sedan ställde jag mig på tå för att kunna kyssa honom, och denna gång samtidigt som jag kysste honom så började jag dra honom mot min säng, när vi kom fram till min säng så stod vi bara still där ett tag, när vi hade slutat kyssas, så greppade jag tag om hans axlar, och knuffade ner honom i min säng.

- Nä nu måste jag ta och klä på mig, och sedan måste jag ta och ringa ett samtal, sa jag till Robin

- Okej okej, vill du att jag ska gå ut?. Frågade han

- Nä, det ska väl inte behövas, du har väl sett mig naken förut? Frågade jag och skrattade medans.

- Ja, det har jag ju gjort, ett antal gånger, sa han och skrattade.

- dåså, svarade jag.

Jag tog av mig handuken som jag hade runt kroppen och kastade den till Robin " släng den i tvätten " sa jag till honom. Sedan gick jag fram till min vita byrå och tog fram ett par trosor och en bh, sedan gick jag till min garderob och plockade fram mina kläder, jag valde ett par ljusa trasiga jeans och ett vinrött linne. När jag hade klätt på mig färdigt fönade och plattade jag håret. Och efter det så sminkade jag mig, inte så mycket, med lite, jag hade bara på mig lite foundation, lite kajal och mascara. Och sedan gick jag ner till köket.

Mamma stod vid spisen som vanligt och lagade lunch, denna dag blev det enkel stekta ägg och några bacon skivor. När jag hade ätit klart så gick jag in till vardagsrummet, med den trådlösa telefonen i min hand och satte mig på en av fåtöljerna. Jag tvekade för ett tag, men sedan tog jag telefonen i ett stadigt grepp och slog ett väl bekant nummer, det tog inte länge innan det svarade. Och denna gång var det inte som jag trodde, utan det var inte Sara som svarade utan det var Annika, Saras mamma.

- Hejsan Annika, det är Anna, jag har någonting som jag hade behövt prata med dig om, skulle jag kanske få kunna komma förbi ?
- Hejsan Anna, jo det är väl självklart, det är bara att du kommer när du vill.

- Okej, vad bra, jag kommer på ett tag, svarade jag och la på.

Jag gick ut från dörren, och gick till cykelstället och hämtade min cykel. Vägen som jag cyklade var väl bekant, här hade jag cyklat och gått många gånger förr. Till och med mer än vad jag kan räkna till. När jag kom fram till huset, mitt mål. Så ställde jag mig på trappen framför dörren, tog tre djupa andetag, och knackade på dörren. Det var ingen som öppnade, så jag knackade på igen, då hörde jag stegen som kom från trappan till över våningen. Dörren öppnades och där stod Saras mamma.

Otrogen med min bästa vän del 15

Där stod jag, och tittade ner på min bästa vän som låg där, död.  Jag kunde inte hjälpa det, jag började skaka, i hela kroppen, till och med mina fötter skakade, mitt huvud kändes tungt, och jag blev väldigt yr. Sedan blev allting bara svart.
 

När jag vaknade igen så låg jag på en säng, jag satte mig upp kvickt, och tittade mig omkring, jag fick panik, tårarna började rinna oavbrutet, jag reste mig från sängen och började gå omkring i rummet som jag befann mig i. " Jag vill inte leva utan min bästa vän", tänkte jag. Jag började sakta gå mot fönstret som fanns i rummet, jag visste precis jag skulle göra. Jag öppnade sakta fönstret, jag satte ner den vit röda plast blomman på golvet. Jag ställde mig på fönsterbrädan och dinglade ut med min vänstra fot, jag var precis på väg att kliva ut, ta mitt sista andetag, så kommer Robin in i rummet.

•-          Anna! Du får inte göra det!

Innan jag hann reagera på att han kom in till rummet så låg jag på golvet, med Robin på mig.

•-          Vad fan tänkte du på? Fattar du inte? Varför vill du dö? Älskar du inte mig?!

•-          Men Sara... Sa jag så lågt att jag själv inte kunde höra det

•-          Det var hennes var Anna, Sa Robin

Jag kände att det började sticka i ögonen igen, nu kunde jag verkligen inte råför det, tårarna började forsa hejdlöst. Robin lyfte upp mig i sina starka armar och gick med mig till sängen, han lade ner mig och la sig bredvid mig.

•-          Det kommer att lösa sig, det kommer att lösa sig, viskade han flera gånger i mitt öra.

Jag ville inte höra, jag ville verkligen inte. Hur kan det lösa sig, min bästa vän hon fanns inte mer, hon var död!  Det knackade på dörren, det var sköterskan som jag redan träffat flera gånger den här dagen.

•-          Hejsan, Det är du som är Anna va? Frågade hon

•-          Ja, det äre, svarade jag tillbaka

•-          Jag ville bara ge dig det här, sa hon och gav mig ett dubbelvikt pappersark.

Det var ett brev från Sara. Och så här stod det.

" Kära Anna!

Förlåt, för vad jag har gjort, men  jag klarade inte av att leva som jag gjorde, Men jag kommer alltid att älska dig, och snälla jag ber dig, jag skulle vilja av hela mitt hjärta att du kan planera min begravning, jag vill också att du sjunger, jag vill ha låtarna Hallelujah, och Helig Mark. Jag vet att du klarar av det. Jag kommer alltid att älska dig, och ta väl hand om dig och Robin. Och Snälla visa detta brev till min mamma och säg att jag älskar henne otroligt mycket! Förlåt igen!

Eran  Sara "

Det var i det ögonblicket som jag visste precis, vad jag var tvungen att göra, här kunde jag inte sitta längre, utan jag hade en begravning att planera in i de minsta detalj, allt för att Sara ska få en sån perfekt begravning som möjligt!

Otorgen med min bästa vän del 14

Jag gick ut till väntrummet för att se om Robin satt kvar, När jag kom in i väntrummet så såg jag honom, han satt där och såg helt underbar med sin blå vit randiga tröja och sina svarta mjukis byxor, och sen svarta keps bakåt, så hans ljusbruna lugg stack fram. När jag såg på honom så började mitt hjärta slå snabbar och det pirrade i min mage, han tittade upp på mig och log med ett leende som nästan fick mig att vika mina ben. " Han är min bara min och det vet jag, och vi kommer aldrig att lämna varandra !" Tänkte jag för mig själv. Robin kom fram mot mig och gav mig en varm och innerlig kyss, men hans alldeles underbara läppar.

- Du klockan är bara ett ska vi och titta på möbler? Frågade han mig och tog sin hand i min.

- Ja, absolut. Svarade jag, och tittade djupt i hans bruna ögon, och gav honom en kram.

Jag och Robin lämnade sjukhuset och gick till busshållplatsen som bara var några meter där ifrån. Det var 10 minuter kvar tills att bussen skulle komma, så vi satte oss på bänken, och bara väntade och njöt av det oroliga sommar vädret. När bussen kom så satt vi oss nästan längst bak, Robin tittade mig i ögonen gav mig en till kyss på munnen.

- Jag älskar dig! Sa han

- Jag älskar dig också, med hela mitt hjärta, du betyder mer än någon annan, svarade jag.

- och du är verkligen allt för mig också, svarade han.

När vi var framme inne i stan så gick vi in till Ikea, så var det ovanligt lite folk där, kanske för att det var jätte fint väder och nästan alla var ute idag. Robin gick fram till vagnarna och stoppade en femma i låset och drog ut vagnen. Jag gick fram till honom och ställde mig på hans högra sida.

- Nå, vad hade du tänkt köpa till din lägenhet? Frågade jag.

- Våran lägenhet. Rättade han.

- Okej, våran lägenhet, sa jag och tog min hans i hans.

- jag vet inte riktigt, en säng i alla fall.

- Ja, Annars skulle det ju bli katastrof, sa jag och skrattade.

Vi började gå omkring där inne, Det första vi kom fram till var sängarna. Jag la mig i en svart säng med vinröda sängkläder på. Det var helt okej, men inget som jag skulle vilja ha. Jag märkte att Robin inte stod vid mig något mer. Jag ställde mig upp snabbt, jag tittade mig omkring men jag kunde inte se honom, jag började gå framåt, för att titta om han var och tittade på andra sängar. Jag gick omkring och gick omkring och sökte honom. Men kunde fortfarande idag inte hitta honom. Jag gick tillbaka till sängarna för att sökte igen, när jag stod mitt bland alla sängar så såg jag en helt otroligt underbar rund himmelsäng. Det låg någon kille i den och snarkade. Jag smög försiktigt fram till sängen för att titta priset på den. När jag stod vid sängen så greppade den sovande killen tag i mitt ben.

- Där är du, jag har sökt dig överallt! Sa Robin.

- jo, jag ser det. Sa jag och började skratta, så att jag vikte mig.

- Alltså herregud vad den här sängen var skön Anna, det måste vi köpa.

- Robin, titta på priset den är rätt så dyr. Sa jag.

- 5000 kr, Det är den fan värd! Den är så otroligt jävla skön, du bara måste testa ligga i den, så han och drog ner mig i sängen.

När jag, Robin och pappa som hade hämtat oss och alla grejer som vi hade köpt kom hem till Robins lägenhet så började vi direkt att bygga alla saker som vi hade köpt, alltså en rund himmelsäng, en svart hörnsoffa, två svarta byråer, ett vit soffbord och en svart matta, många lampor och några garderober, köksbord och stolar och saker så att vi kunde äta. Toalett artiklar och en massa annat. Medans pappa och Robin hade burit in alla saker så gick jag och köpte en ros till Sara, och ett gulligt litet kort, som jag skrev " Du är min bästa vän" på.

- Pappa, Robin, jag åker till Sara på sjukhuset! Ropade jag åt dom i hallen.

- Vänta vänta, sa Robin som kom springandes mot mig.

- Du kan ta min moped, du har väl kortet med mig. Sa han

- Jo det har jag, vart har du nyklarna? Frågade jag.

- Här, sa han och tog upp dom från fickan.

- Tack sa jag och gav honom en kyss.

- Anna. Sa han

- ja?

- glöm inte rosen, sa han och log.

När jag stod i den gula hissen så tryckte jag på 5 knappen, som skulle ta mig till barnavdelningen. När jag var framme så gick jag i korridoren, med sikte på Saras dörr, när jag kom fram till dörren så var den låst. Jag knackade på dörren, och ingen öppnade, jag började banka på dörren, fortfarande ingen som öppnade. Då kom sköterskan som jag hade träffat tidigare.

- Dörren är låst, sa jag till henne.

- konstigt, det måste vara Sara som har låst den. Sa hon

- men hon öppnar ju inte, kan du öppna dörren?

Sköterskan låste upp dörren, jag öppnade dörren tittade på Saras säng, hon var inte där. Jag tittade omkring i rummet och såg henne, hon stod på fönsterbrädan. Hon tittade mig i mina ögon och viskade försiktigt " förlåt" och hoppade ut från fönstret

- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ !!!! Skrek jag

Jag sprang mot fönstret, som Sara nyss hade stått vid, och där såg jag det som jag hade fruktat mest av allt på jorden. Där låg hon min allra bästa vän, död.

Otrogen med min bästa vän del 13

Sara satt sig upp i sängen tittade mig i ögonen, tårarna började rinna ner för hennes kinder, och hon brast ut i gråt.

- Klart att jag kan förlåta dig, skulle du någonsin kunna förlåta mig?, Fick Sara ut sig.

- Detta är löjligt klart att jag kan göra det, jag älskar ju dig !

Det var då jag såg de, det fick mig att göra ont, och jag blev rädd, så rädd som jag aldrig hade varit tidigare i mitt liv.

- VAD FAN HAR DU GJORT? Skrek jag. Och drog fram Saras arm.

- Ingeting, sa Sara och drog bort sin arm.

- Men jag ser ju, hela din arm är full med skärsår, hur kunde du göra någonting sånt?

Sara började gråta ännu mer än vad hon redan gjorde, Det var hemskt att se henne.

- Förlåt förlåt förlåt, viskade Sara fram mellan snyftningarna.

- Du ska inte be om förlåtelse, jag vill bara veta varför! Sa jag.

- För att jag är så otroligt jävla värdelös, jag har ingenting, absolut ingenting.

- Det är inte sant du har mig och en familj som älskar dig djupt! Sa jag.

- Och du är inte värdelös, du har gjort ett snedsteg men det går lätt att fixa. Det finns ingen som tycker att du är värdelös.

- Har någon sköterska sett dina armar? Frågade jag.

- Nej! Sa Sara högt.

- Det måste dom, sa jag och tryckte på alarm knappen.

Det tog inte länge innan en sköterska kom in till rummet som Sara låg i. Sköterskan var kring 20 års åldern, lång och hade kort blont spetsigt hår, hennes ögon var bruna och hon hade en röda kläder på sig.

- Var det någonting som ni behövde hjälp med? Frågade hon.

- Ja, Hennes höger arm, sa jag.

- okej, får jag se den?, frågade hon Sara.

- Helst inte, sa Sara.

- Men jag måste för att kunna hjälpa dig, envisade sköterskan sig.

Sara sträckte sakta och försiktigt sin arm mot sköterskan. Hennes arm var alldeles sårig och några sår var så djupa att hennes arm hade svullnat upp. Sköterskan fick stora ögon och såg länge på Saras såriga ärm.

- Det här måste tvättas och läggas om, vissa sår måste sys, men det kan inte jag göra, men jag ska tvätta och lägga om så länge så kommer det en läkare och ser till att såren sys. Vill du ha bedövning? Sa hon till Sara

- Jo, jag vill ha bedövning.

- Okej, kommer på ett litet tag.

Sköterskan vände sig mot mig.

- Besökstiden är ute. Du får komma tillbaka imorgon.

- Okej.

Jag gick fram till Sara och gav henne en lång kram " Hejdå" viskade jag i hennes öra.

Otrogen med min bästavän del 12

När jag såg de båda positiva testen, var det som att jag förfrös. Jag stod bara still tittade på testen och höll händerna på min mage. Tillslut så vaknade jag till liv igen. Jag låste upp och öppnade dörren. Jag sprang till väntrummet som Robin satt i. Han var inte där. Jag gick och tittade överallt kunde inte se han, jag gick till toaletterna, apoteket, restaurangen, men ingenstans kunde jag hitta han. Jag kunde känna hur hjärtat gick i två delar.
 

Jag gick tillbaka till väntrummet, jag satt min på den hårda fåtöljen, jag tog upp min mobiltelefon och skulle ringa Robin, när jag slog in hans nummer och tröck på den gröna knappen så kom den irriterade rösten " ditt kort är tomt, fyll på ditt kort för att kunna ringa igen" Jag blev galen jag kastade telefonen på marken kände hur tårarna började komma.

Alla tittade på mig i väntrummet, jag brydde mig inte. Jag tog upp telefonen och gick för att söka efter Robin igen. När jag kom ut från väntrummet så såg jag Robin komma gående mot mig, hans lilla fåniga leende fick min att bli knäsvag. Då visste jag direkt att han är den bästa pappan mitt barn någonsin skulle kunna få.

- Vart har du varit?, frågade jag.

- Men jag var bara på toaletten.

- Men jag var ju och tittade, och du var inte där.

- Vilken var du på?, tjejernas eller?, sa han och log så att man kunde skymta hans vita perfekta tänder.

- ööhmhm jag det kanske det var, sa jag och skämmdes.

Robin tog min hand och förde mig in till vänt rummet igen. När vi satt där inne så kom jag på nyheten som jag skulle berätta till Robin. Jag höll fortfarande Robins hand i min och tvekade men till slut så tog jag mig modet och berätta de till Robin.

- testenvarpositivaduskablipappa, sa jag så snabbt att jag snubblade flera gånger på orden.

- va, vad sa du nu? Kan du ta det liiiite långsammare så jag kan höra?

- Testen var positiva, du ska bli pappa, sa jag igen och tittade ner i marken.
- vad det är ju underbart!

Robin gav mig en lång och innerlig kyss. Mitt i kyssen blev vi avbrutna av en doktor.

- Det var du som åkte med i ambulansen va?, frågade Doktorn mig.

- Ja, det var det hur mår Sara?, hur mår barnet? Det är vi som är föräldrarna.

- Sara mår jätte bra. Sa doktorn

- Vad bra, men hur mår barnet?, sa Robin

- Det är nog bäst om ni kommer med mig, sa doktorn och gjorde en hand rörelse mot sitt kontor som bara var mitt emot väntrummet.

Vi gick in till hans kontor och satte oss på varsin stol vid hans skrivbord. Hans kontor var trevligt, ett par blommor, och massa teckningar från små barn fanns också på väggarna

- Ja, det är så här att Sara har fått ett missfall, inte beroende på skottskadan utan av fallet som hamnade på magen, det fanns ingen chans att de skulle överleva, och fostret dog troligtvis direkt.

Det började rinna tårar från mina kinder, jag visste inte varför, jag eller Robin ville ju att hon skulle ha barnet.

- Får jag träffa Sara?, frågade jag

- Jo, det kan du få göra, hon väntar dig, sa doktorn.

När jag kom in till Sara så sov hon, tvn stod på och Det fanns ingen annan där. Hennes rum var litet, det var nog ett tvåmanna rum. Väggarna var ljusrosa med röda blommor på. På väggarna fanns det även där också täckningar från troligtvis små barn.

Direkt när jag såg Sara började jag gråta ännu mer. Det stack under ögonen och jag kunde inte klara av det. Jag sprang från till Sara skakade om henne så att hon vaknade och bad om att hon skulle förlåta mig. Detta var ju löjligt, hon var min bästavän och jag älskade henne lika mycket som jag älskade Mamma, pappa, Robin och min bebis i magen!

- Va, driver du med mig?, sa jag

- Nej, jag lovar! Sa Robin

- Lever hon?, frågade jag.

- vänta ska kolla, sa han.

Robin sträckte sig igen för att se om Sara var vid liv. Han såg att hon rörde på sig.

- hon lever. Sa han

- Okej, sa jag.

Jag började tränga fram mig, för att se själv. Och som sagt där låg Sara.

- Jag känner henne!, skrek jag till Polisen.

Polisen som var en kvinna kom fram till mig.

- Vad heter hon?, frågade den kvinnliga polisen

- Sara Andersson och är 15 år. Sa jag.

- Okej, har du hennes föräldrars nummer?, frågade polisen.

- ja det har jag. Sa jag och tog fram min mobiltelefon och sa Saras mammas mobilnummer.

- Vad heter hennes mamma?, frågade Polisen

- Annika, svarade jag.

Den kvinnliga polisen gick en bit ifrån, för att prata med Saras mamma. Och efter bara någon minut kom hon tillbaka.
 

- Ambulansen ska åka nu, vill du följa med?, frågade polisen.

- Ja, det vill jag. Sa jag.

- Kom med här då. Sa hon.

Jag tog fram min telefon direkt och skrev ett sms till Robin:

Jag åker med ambulansen till sjukhuset. Kom med bussen. Puss älskar dig.

Efter en minut fick jag tillbaka:

Kommer så fort jag kan.

När jag var inne i ambulansen så sov Sara. Bredvid mig så satt det en ambulansvårdare och en polis.

- Vad är det som har hänt igentligen?, frågade jag.

- Hon har blivit skjuten i axeln. Sa polisen.

- Men hon är gravid, kommer barnet att klara sig?, frågade jag.

- skottet kan de ha klarat. Men fallet på magen är jag inte säker. Sa ambulansvårdaren.

Tårar började rinna på mina kinder.

- Hur är det?, frågade polisen.

Jag visste att jag inte kunde säga sanningen till polisen, inte nu i alla fall.

- Nä, men hon ville så gärna ha barnet. Sa jag och torkade bort tårarna.

När vi var framme på akuten, så tog de in Sara direkt på operation. Jag gick och satt min i det gula väntrummet. När jag
kom dit, så tog det bara två minuter innan Robin skickade ett sms

Vart är du?, jag är på akuten nu. Skrev han

Jag är i det gula väntrummet. Svarade jag.

När Robin kom så gav jag honom en stor kram.

- Hon kanske har fått ett missfall. Sa jag.

- Men är inte det bra då?, vi ville ju inte att hon skulle ha barnet. Sa Robin.

- Men det skulle bara bli så kul att bli mamma. Sa jag.

- Men lilla gumman. Du var ju kanske med barn. Sa Robin

- Juste, har glömt bort det, under allt. Jag springer till apoteket och köper ett graviditetstest. Sa jag, och började gå.

Jag gick igenom halva sjukhuset för att komma till apoteket. När jag väl var framme så blev jag väldigt förvirrad. Det fanns ju hur många olika test som hälst. Men jag vågade inte säga någonting, så jag tog två stycken.

När jag hade betalat de två olika testen så gick jag till den närmaste toalett jag kunde hitta. Jag läste på förpackningen, och instruktionerna. När jag hade läst klart så tog jag ut de båda stickorna från de olika förpackningarna och kissade på dom.

Jag drog på mig byxorna och tvättade händerna. När jag hade gjort klart allt så, tittade jag på de båda testen. Och båda två var positiva.

På morgonen när jag vaknade så gick jag in till toaletten.

Robin får sova ett tag till, tänkte jag.

Jag tittade på min kalender som jag har på väggen bredvid toalettskåpet.

När jag tittade på kalendern så märkte jag att min mens vad 5 dagar sen.

- HELVETTE, skrek jag så Robin vaknade.

- är det bra?, frågade han och kom springande i bara kallingar.

- Nej det är de inte! Sa jag.

- Vad är det nu då?, frågade Robin.

- Jag kanske är gravid. Sa jag.

- Va, är du säker?, frågade han.

- Klart som fan att jag inte är, men min mens är 5 dagar sen. Sa jag.

Man kunde se på Robin att han blev jätte glad.

- Varför är du så glad?, frågade jag.

- Men skojar du?, jag ska ju kanske bli pappa. Sa han.

- Men det ska du ju redan. Sa jag.

- Jo, men inte med dig, det är ju dig jag älskar mest över hela världen! Sa han och gav mig en kyss.

- Men det är ju inte ens säkert Robin. Sa jag

- Men så här gör vi, vi går först på stan och tittar på möbler, sen så går vi till apoteket och köper ett graviditetstest. Sa Robin.

- Okej, men lova att inte säga till mamma eller pappa. Sa jag.

- Ja, jag lovar. Sa han

Jag gick ut från toaletten utan att göra det jag skulle.

Men skit detsamma tänkte jag.

Jag bäddar sängen först.

Så jag gick till min säng, och fixade först det marin blåa täcket, sen då stoppade jag mina svarta huvudkuddar på plats, och sen så stoppade jag på det röda överkastet och slängde min 10 kuddar över hela sängen.

Efter att jag hade bäddat sängen så gick jag tillbaka in till toaletten och duschade av mig snabbt.

Efter 10 minuter stod jag framför min garderob med bara bh och trosor på mig.

När jag hade stått där och funderat ett tag så valde jag att ta på mig ett lila linne, ett par mörkblåa jeans, och en svart kofta.

När jag hade klätt på mig gick jag ner till köket för att äta frukost.

Robin var redan där nere med min mamma och pappa.

Min mamma stod vid spisen och rörde om i en kastrull.

- Vad gör du för någonting?, frågade jag mamma.

- Jag gör gröt, vill du ha?, sa hon.

- Vad för gröt?, frågade jag.

- mannagryns gröt. Sa hon.

- Jo det kan jag, sa jag och gick och hämtade en skål från ett av de lila skåpen.

- Har du redan ätit?, frågade jag Robin.

- jo, jag åt medans andra var i duschen och sedan segade sig med att klä på sig. Sa han och log med sitt lilla fåniga leende.

- ha ha ha ha. Okej då. Sa jag.

Efter att jag hade ätit klart så gick jag och Robin mot bussen som skulle ta oss till stan.

Men efter halva vägen så ser vi en polisbil och en två ambulanser.

Både jag och Robin sprang dit fram, för att se vad som hade hänt.

- Det är en flicka som har blivit skjuten! Hör vi en liten pojke säga.

Robin som var så lång lyckades komma till ett ställe vart han såg vem det var.

- Vem är det?, frågade jag.

Robin kollade allvarligt på mig.

- Det är Sara.