Otrogen med min bästa vän del 21

Klockan 15.00 så stod jag på bron fram till Annikas hus. Jag knackade försiktigt på dörren, det lät som om att ingen var hemma, men jag knackade en gång till för säkerhets skull, och denna gång mycket hårade. Då hörde jag fotsteg som kom in ifrån huset. Jag hörde hur någon låste upp dörren och tröck i handtaget.

När jag såg Annika så stod hon med bilnycklarna i handen och sin svarta handväska hängandes på sin axel. Vi hälsade glatt på varandra och gick till den svarta Mercedesen som var på grus uppfarten. Vi sa inte så mycket till varandra under resan, utan pratade på allmänt om hur vädret var och lite såna saker.

Det första stoppet som vi gjorde var Begravningsbyrån, Och det första som vi fick göra var att svara på några frågor och kolla upp lediga datum i kyrkan för begravningen. Vi hittade ett perfekt datum, och det var 8 dagar från dagens datum.

Vi fick också bestämma om vi ville att kistan skulle vara stängd eller öppen, både jag och Annika var eniga om att vi ville att kistan skulle vara öppen så man skulle få se henne en sita gång.

Nästa sak som vi fick göra var att hitta den rätta kistan till Sara, så vi fick gå in till ett rum vart det fanns en massa olika kistor, med allt från vita till röda till svarta färger och bok och ek och papp. Jag och Annika, gick ett gansak bra tag och tittade runt.

•-      Vilken färg ska den vara?, frågade jag.

•-      Du vet nog kanske bäst, vilken var hennes favorit färg? Svarade Annika

•-      Hennes favorit färg var Lila.

Just som orden kom från min mun, så såg vi den, både jag och Annika. Den perfekta kistan, Den var mörklila, med en stor silvrig ros på locket, och silvriga handtag som man skulle bära henne i.

När vi var klar hos begravningsbyrån så begav vi oss till en Gucci affär, vart vi skulle leta upp kläder till Sara, När vi var inne i affären så började vi titta omkring, det tog inte länge innan jag såg den klänningen, som Sara bara var tvungen att begravas i, den var vit väldigt enkel den som jag kunde mäta med ögonmottet så skulle den nog gå ner till fotknölarna hennes. Jag visade klänningen till Annika, och när hon också såg den så visste hon också att det var den perfekta klänningen.  

Efter att vi hade varit på affären så körde Annika hem mig, Jag fick berätta åt henne att hon var tvungen att köra mig till en ny adress eftersom att jag nu bodde med Robin för de mesta av tiden.  

När jag var hemma igen efter att ha varit ute med Annika, så var Robin redan hemma och till min stora förvåning så stod han i köket och lagade mat, då kände jag riktigt hur lyckan i mig växte och jag kunde inte hålla igen leéndet som jag riktigt kände hur det växte i mungiporna på mig.

Jag gick fram till Robin och gav honom en bamse kram bakifrån.

•-      Vad lagar du för mat? Frågade jag.

•-      Fläskfilé, potatis, och bearnesås. Svarade han

•-      Ååh vad gott! Svarade jag.

Jag gick fram till skåpen och tog fram tallrikar glas och bestick och började duka bordet. När jag hade dukat fram bordet och plockat fram allt som vi skulle ha så var maten precis klar, Robin hade till och med placerat maten så fint på tallrikarna så jag nästan ville äta upp dem också. Maten smakade så otroligt underbart bra, så att jag ville knappt sluta äta, jag åt både allt på min tallrik och de som fanns kvar i grytorna, och när jag var lika mätt som Robin verkade vara så
började vi städa i köket.

Köket var inte alls så stökigt som det verkade vara så det tog inte så länge att städa det. Så när vi var klar gick jag och tog på mig andra kläder, jag kände inte alls för att sitta med kjol och sånt i lägenheten.

Så jag gick till vårat sovrum och när jag kom in dit så det första som jag såg var en vit spjällsäng, och den var hur fin som helst. Sedan såg jag också att Robin hade varit så duktig att han hade plockat in alla våra kläder i garderoberna också.

Då riktigt kände jag hur lycklig jag var, just vid det tillfället kunde man nog inte hitta någon som var lika lycklig som jag.