Otrogen med min bästavän del 12

När jag såg de båda positiva testen, var det som att jag förfrös. Jag stod bara still tittade på testen och höll händerna på min mage. Tillslut så vaknade jag till liv igen. Jag låste upp och öppnade dörren. Jag sprang till väntrummet som Robin satt i. Han var inte där. Jag gick och tittade överallt kunde inte se han, jag gick till toaletterna, apoteket, restaurangen, men ingenstans kunde jag hitta han. Jag kunde känna hur hjärtat gick i två delar.
 

Jag gick tillbaka till väntrummet, jag satt min på den hårda fåtöljen, jag tog upp min mobiltelefon och skulle ringa Robin, när jag slog in hans nummer och tröck på den gröna knappen så kom den irriterade rösten " ditt kort är tomt, fyll på ditt kort för att kunna ringa igen" Jag blev galen jag kastade telefonen på marken kände hur tårarna började komma.

Alla tittade på mig i väntrummet, jag brydde mig inte. Jag tog upp telefonen och gick för att söka efter Robin igen. När jag kom ut från väntrummet så såg jag Robin komma gående mot mig, hans lilla fåniga leende fick min att bli knäsvag. Då visste jag direkt att han är den bästa pappan mitt barn någonsin skulle kunna få.

- Vart har du varit?, frågade jag.

- Men jag var bara på toaletten.

- Men jag var ju och tittade, och du var inte där.

- Vilken var du på?, tjejernas eller?, sa han och log så att man kunde skymta hans vita perfekta tänder.

- ööhmhm jag det kanske det var, sa jag och skämmdes.

Robin tog min hand och förde mig in till vänt rummet igen. När vi satt där inne så kom jag på nyheten som jag skulle berätta till Robin. Jag höll fortfarande Robins hand i min och tvekade men till slut så tog jag mig modet och berätta de till Robin.

- testenvarpositivaduskablipappa, sa jag så snabbt att jag snubblade flera gånger på orden.

- va, vad sa du nu? Kan du ta det liiiite långsammare så jag kan höra?

- Testen var positiva, du ska bli pappa, sa jag igen och tittade ner i marken.
- vad det är ju underbart!

Robin gav mig en lång och innerlig kyss. Mitt i kyssen blev vi avbrutna av en doktor.

- Det var du som åkte med i ambulansen va?, frågade Doktorn mig.

- Ja, det var det hur mår Sara?, hur mår barnet? Det är vi som är föräldrarna.

- Sara mår jätte bra. Sa doktorn

- Vad bra, men hur mår barnet?, sa Robin

- Det är nog bäst om ni kommer med mig, sa doktorn och gjorde en hand rörelse mot sitt kontor som bara var mitt emot väntrummet.

Vi gick in till hans kontor och satte oss på varsin stol vid hans skrivbord. Hans kontor var trevligt, ett par blommor, och massa teckningar från små barn fanns också på väggarna

- Ja, det är så här att Sara har fått ett missfall, inte beroende på skottskadan utan av fallet som hamnade på magen, det fanns ingen chans att de skulle överleva, och fostret dog troligtvis direkt.

Det började rinna tårar från mina kinder, jag visste inte varför, jag eller Robin ville ju att hon skulle ha barnet.

- Får jag träffa Sara?, frågade jag

- Jo, det kan du få göra, hon väntar dig, sa doktorn.

När jag kom in till Sara så sov hon, tvn stod på och Det fanns ingen annan där. Hennes rum var litet, det var nog ett tvåmanna rum. Väggarna var ljusrosa med röda blommor på. På väggarna fanns det även där också täckningar från troligtvis små barn.

Direkt när jag såg Sara började jag gråta ännu mer. Det stack under ögonen och jag kunde inte klara av det. Jag sprang från till Sara skakade om henne så att hon vaknade och bad om att hon skulle förlåta mig. Detta var ju löjligt, hon var min bästavän och jag älskade henne lika mycket som jag älskade Mamma, pappa, Robin och min bebis i magen!