Mötet

Mamma hade berättat att hon träffat en ny kille. Undra hur han är. Han kanske är lika snäll som hennes förre kille han hette Peter och jobbade som polis, han bjöd mig alltid på glass innan maten. Eller kanske som han innan de, han hette Tomas vill jag minnas, men han iallfall gav mig alltid presenter och pengar.

Mamma har sagt att den nya killen heter Jonas, och han jobbar som en brandman. Han skulle tydligen ha en liten dotter, som är lika gammal som mig. Så jag skulle få ett syskon. Jag blev ledsen. Jag hade alltid varit det enda barnet, jag trivdes med det, jag ville inte att min mamma skulle älska någon annan mer än vad hon älskar mig. Men det berättade inte jag till mamma, utan jag låtsades bara vara glad för henne skull än en gång.

Idag var dagen som jag skulle få träffa min mammas nya kille Jonas för första gången. Jag kände min inte allt så glad, jag ville absolut inte träffa hans dotter. Som en vanlig lördags morgon satt jag och mamma och tittade på barnprogram och åt en skål med chokladpuffar till frukost. Kvällen innan hade mamma berättat så mycket om Jonas så det kändes som att hon hade känt honom hela sitt liv, och inte bara några veckor. Hon hade inte bara pratat på om Jonas och han dotter Alice. Hon hade också storstädat hela lägenheten även mitt rum. Egentligen gillade jag inte att hon gjorde det, för jag kunde gott och väl hålla reda i mitt rum själv, men när mamma städade så brukade hon dammsuga, dammtorka och skura också, det brukade inte jag. Hon hade också satt fram kläder som jag skulle ha på mig, och dem hade jag satt på mig idag när jag vaknat och vikt undan min spiderman pyjamas.

Det pirrade till i både min och mammas mage när vi kunde höra tre snabba knackningar på våran dörr. Mamma reste sig upp tog mig i handen och drog upp mig ur soffan. Jag röck så klart bort handen ganska snabbt, för det är ju löjligt att hålla mamma i handen när man är 9 år gammal. Man kunde se att mamma blev lite ledsen, men hin låtsades som ingeting och fortsatte gå mot dörren. Hon öppnade dörren och där stod en man och en liten flicka. Flickan kände jag väl igen, hon gick i min klass. Varför hade inte mamma kunnat säga att hon har blivit tillsammans med Alices pappa? Hon visste ju att vi gick i samma klass. Jonas kom fram till oss, först gav han min mamma en kram och sedan kom han fram och tog mig i hand. Han mumlade något om att män kramas inte, utan de tar varandra i hand. Jag lyssnade inte riktigt, utan koncentrerade mig på Alice, som fortfarande stod kvar vid dörren. Jag gick fram till henne och frågade om jag kunde ta hennes jacka. Hon tvekade först, men sedan tog hon av sig den och gav den till mig.

Mamma visade Alice och Jonas runt i lägenheten. Egentligen var det inte så jätte mycket att se. Det var då mitt rum, mammas rum, vardagsrummet, badrummet och köket. En helt vanlig lägenhet kan man väl kanske säga. Men iallfall. När mamma hade visat våra gäster omkring i lägenheten tåg jag med mig Alice till mitt rum. Vi satte oss i min lilla blåa soffa. Jag frågade om hon vile se filmen " Princessan och grodan"

När filmen var slut så knackade på min dörr, det var mamma som kom ovh berättade att maten var klar. Vi gick till köket och där stod Jonas och dukade fram till alla oss fyra. Dem hade lagat Köttbullar och mackaroner, alla var nöjda och vi satt och åt i tystnad. Tills jag plötsligt råkade tappa min gaffel på golvet. Jag böjde mig ner för att ta upp gaffeln från golvet, och när jag rätat till mig på stolen så fick jag ett slag i ansiktet. Slaget kom från Jonas, och det gjorde så ont, det sved i ansiktet och jag kunde inte bara hålla tårarna från att komma.

" Lek inte med maten"  sa han

Det tog inte ens en sekund innan mamma reser dig upp från stolen, drar upp Jonas från sin plats så att den vita stolen far i backen. Hon slår honom tre gånger hårt i ansiktet, för att sedan slänge ut honom ur lägenheten. Jag och Alice satt kvar på våra platser vid border, mina tårar hade slutat rinna, men jag var fortfarande röd på min kind efter slaget.

Min mamma gick fram till Alice och satte sig på knä bredvid henne.

” Har han slagit dig också?” frågade mamma

Alice började gråta. Både jag och mamma tolkade hennes gråt som ett ja. Mamma tog Alice i sin famn och berättade att han aldrig mer skulle röra henne eller något annat barn. Mamma ringde till Alices mamma för att berätta vad som hänt. Det tog bara någon minut innan hennes mamma knackade på våran dörr. Hon tog med sig Alice hem till sig, och hon behövde aldrig mer träffa Jonas.

Det var första och sista gången jag träffade min mammas kille Jonas.

Skrivuppgift snäckorna  

Olivia Holstad ES1A     

Jag tittade ner på den lilla stickan som jag visste skulle förändra mitt liv. Nu såg jag det. Plusset, ett litet rosa pluss, detta betydde bara en sak. Jag är gravid. Jag fick panik, en klump i min hals som bara växte, snabbt. Vad ska jag göra? Mitt liv är över.

Det var tre veckor sedan nu. Det hände dagen som jag fyllde 16 år. Jag hade verkligen sett fram emot denna dag, drömt om den sedan jag var en liten flicka, men det blev inte som jag trodde. Detta var dagen som jag och mina kompisar skulle dricka alkohol för första gången. Kvällen började med att jag satt hemma och plattade mitt svarta spretiga hår. Det pep till i min telefon och jag hade fått ett sms. Jag sträckte mig efter min telefon som låg på det svarta sängbordet. Smset kom från ett dolt nummer, så jag hade ingen aning om vem det var den här gången. “ Du vet att jag kommer få dig” stod det. Men jag orkade inte bry mig eftersom att det inte var första gången som jag fick ett sånt här sms, så jag fortsatte med mitt hår.

När jag var på väg en från festen hade jag druckit mer än vad jag hade tänkt mig. Jag kunde inte riktigt gå rakt, och jag sluddrade de gångerna som jag försökte prata. Ute så var det väldigt kallt och mörkt. Jag var inte alls säker på vad klockan var men jag uppskattade att den var ca 01.00. Mina vänner hade erbjudit sig att följa mig hem, eftersom att jag var ganska full, men jag envisande mig om att jag kunde gå själv.

I parken så träffade jag Alex. Jag stannade och vi pratade på om allt och ingenting en ganska så lång stund med varandra.

- Vill du ha skjuts hem? Frågade Alex

Eftersom klockan var så mycket, och för mig skulle det ta minst 40 minuter att komma hem, så tackade jag ja. Medan vi gick mot hans bil tog han min hans i sin, men jag röck bort den så fort jag kunde och stoppade ner den i min ficka, för jag ville inte att han skulle inbilla såg något.

Jag minns att jag inte kände till vägen som han körde, men jag tänkte inte vidare på det då. Alex la sin arm runt mina axlar. Just då orkade jag faktiskt inte bry mig alls, men jag kände mig ganska äcklad och hotat, för man hade ju hört rykten om honom på skolan.

- Snälla kör hem mig, bad jag honom

Han böjde sig fram och viskade i mitt öra:

- Jag sa ju att jag skulle få dig, han som svar väste.

Sedan blev allt bara svart och jag kan inte komma ihåg något mer.

När jag vaknade igen låg jag i min säng fullt på klädd och inte ett hårstrå på sniskan. Hade jag bara drömt? Jag sträckte mig återigen efter min telefon som låg på det svarta sängbordet. Jag hade fått ett till sms, denna gång från Alex “ Jag hoppas att du njöt, fast du hade däckat”

Jag tittade på mig själv i spegeln, och sedan på stickan med det rosa plusset, och upp i spegeln igen. Mina ögon som vanligt vis var bruna, var nu rödgråtna, mitt svarta spretiga hår låg klistrat mot mitt ansikte. Det här går inte. Jag är bara 16 år och gravid, tänkte jag. Jag försökte att torka bort mina tårar, men det gick inte, de kom bara tillbaka. Jag tvättade mig i mitt ansikte, och sminkade mig för att försöka dölja att jag hade gråtit.

I skolan träffade jag min kompis Johanna. Vi kramade om varandra och började gå mot våra skåp som var på andra sidan skolan.

- Alltså hur mår du egentligen? Frågade Johanna-

Skulle jag berätta för henne? Vi brukade vanligtvis berätta precis allt åt varandra, jag visste allt om henne, och hon visste nästan allt om mig, men nej. Detta kunde jag bara inte berätta.

- Jag tänkte för du har varit ganska annorlunda sedan festen. Lade hon till.

- Nej då, jag är bara lite trött och sliten, fick jag fram efter ett tag.

Den första lektionen som vi hade var svenska, vår lärare var som vanligt inte där. Men denna gång hade hon lämnat en uppgift på tavlan, en skrivuppgift. Vi skulle skriva om någonting som berörde oss, hela klassen kom fort igång att skriva. Några skrev om sina pojkvänner, vissa om djur och andra om musik. Johanna skrev om vänskap, våran vänskap. Men jag hade bestämt mig så fort jag såg uppgiften, jag skulle skriva mitt avskedsbrev.

Jag vill inte leva kvar på denna jord!

Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte vad jag vill göra.
Jag vet inte hur det kommer att bli.
Jag vill bara ha lite tid.


Du vet vem du är.