Otrogen med min bästa vän del 23.

6 månader senare...

Denna smärta. Jag hade aldrig varit med om denna, någonsin tidigare. Smärtan från när jag blev på körd var inte ens hälften så här plågsam. Jag hade hellre varit med om det 10 gånger om. Men det är så värt det. Jag kommer snart att få hålla min lilla son eller dotter i mina armar.

- Du är 5 centimeter öppen. Sa en av de sköterskorna som fanns i mitt rum.

- Och vad menas med det?, frågade Robin.

- Hon är inte redo för förlossningen än. Svarade barnmorskan.

- Finns det ingenting vi kan göra mot smärtan? Frågade jag.

- Du kan få bada om du vill. Sa sköterskan.

- bra. Nu eller, frågade jag.

Sköterskan gick ut från rummet, när sköterskan hade gått ut så fick jag sätta mig i en rullstol så jag skulle kunna ta mig till badkaret, antog jag. När vi kom till själva badrummet så fanns det ett ganska så stort badkar, och det var fyllt till ca hälften, och det var en massa skum i. När jag satt i badkaret så minskade smärtan lite grann, men den var fortfarande hemsk. Jag tog dusch slangen och spolade varmt vatten på min mage.

När jag satt i badet så kom även min mamma och pappa inspringandes till badrummet. Mamma men en väska i handen sin och pappa med en videokamera i sin.

- PAPPA, jag vill inte att du ska filma ! Skrek jag .

- Men gumman det är för ditt eget bästa. Tro mig både du och barnet kommer vilja se det senare när barnet är några år gammalt, svarade mamma.

- Okej okej, filma då. Men snälla finns det inget mer man kan göra mot smärtan!!, skrek jag ut.

I det ögonblicket tittade alla som var i badrummet på min barnmorska.

- Nej inte nu det är försent. Men du Anna nu måste vi få upp dig från badet, det kanske är dags snart.

Jag klev upp från badkaret, och Robin gav mig en handduk som jag kunde torka mig med. Sedan fick jag på mig någon slags sjukhus dräkt. Jag fick än en gång sätta mig i rullstolen, och denna gång var det min mamma som körde den till mitt rum.

När vi kom in till mitt rum så fick jag lägga mig i sängen, än en gång försvann barnmorskan ner under min dräkt och mätte mig.

- Nu är det dags du är helt öppen, så under nästa värk måste du krysta så hårt du bara kan, sa hon lugnt men bestämt.

- Tror du att du klarar det? Frågade hon sedan ingen.

Jag nickade på huvudet.

Jag kände hur svetten började rinna från min panna, Robin såg det och kom med en blöt handduk och satt den på min panna.

Nu kom smärtan igen. Det gjorde så ont jag kunde inte koncentrera mig. Det gjorde så inte att jag började skrika.

- Anna du måste krysta, sa barnmorskan.

Jag började krysta, jag krystade så hårt jag bara kunde. Jag både skrek och krystade samtidigt. När värken äntligen var över, var jag helt slut. Jag tog hårt tag i Robins hand och höll den kvar där.

- Anna nu ser vi barnets huvud, nu gäller det när din nästa värk kommer så måste du verkligen krysta allt du bara kan.

Jag kände hur den började komma igen, denna gång krystade jag ännu mer, jag tog i för kung och fosterland.

- Okej Anna, en gång till bara, krysta nu ! Sa barnmorskan.

Jag tog i och började krysta igen. Då hörde jag det, barn skrik, det ljuvaste skriket någonsin.

- Det är en flicka, hörde jag Robin säga.

- Inte bara en flicka, utan den finaste lilla flicka jag någonsin sett, sa sköterskan.

Sköterskan satt den lilla flickan på mitt bröst, hon hade satt på henne en liten rosa filt. Hon hade rätt, det var den sötaste flicka jag också någonsin hade sett. Jag tittade upp på Robin som log och tittade på den lilla flickan, och sedan tittade jag ner på henne igen.

- Har ni bestämt något namn? Frågade mamma.

Jag och Robin tittade på varandra, log och kysste varandra, sedan tittade vi på resten och sa i mun på varandra " Rosalie"