Detta är den näst sista delen av Otrogen med min bästa vän!

Otrogen med min bästa vän del 22

Nu var den, nu var dagen som jag så länge hade fruktat fast endå inte, idag var det dagen för Saras begravning.

Idag klev jag upp väldigt tidigt, jag klev upp redan klockan 07.00, det första jag gjorde var att väcka Robin, när jag såg honom ligga där bredvid mig, så oskyldig och vacker, det gjorde nästan ont i mig när jag väckte honom
.

Det tog inte så länge innan jag fick liv i honom, det brukade ta längre än vad det gjorde just idag. När jag fick liv i honom släpade jag med honom in i duschen med mig. Det kändes så skönt när de varma dropparna föll på min hud. Robin duschade inte alls så länge, så när han hade gått ut ur duschen passade jag på att raka mig. Jag rakade mig på benen armarna, och under armarna.

När jag klev ut ur duschen så var det Robin som hade gjort frukost åt mig, han hade gjort varmamackor, med ost, skinka tomat och purjolök. Det var inte förän vi flyttat in med varandra som jag märkte att han är faktiskt är jätte duktigt på att laga mat, och han lyckades alltid, allt han gjorde smakade underbart gott.

När vi hade ätit klart och städat undan i köket, så ställde jag mig framför helkropps spegeln, med en hårfön i min hand och började torka mitt hår, när torkningen var klar så vare plattningen som jag började. Jag brukade inte annars platta
mitt hår så ofta, men jag kände att det var passande idag att vara fin.

Nu när mitt hår vara klart så var det sminket som väntade, med tänkte på att det faktiskt var begravning så tog jag inte på min så mycket smink, utan bara Foundation, vattenfast mascara och lite rouge.

När sminket var klart så var det bara kläderna kvar, så jag började gå mot sovrummet och när jag kommer in dit så ser jag Robin, det såg inte alls ut som honom utan det här var inte alls likt honom. Han hade på sig en svart kostym, med en vi skjorta och en mörkgrå slips. Han var helt enkelt ursnygg.

Jag gick fram till Robin hoppade upp i hans famn och slängde armarna runt hans hals och kysste honom.

•-      Gud vad du är snygg, sa jag till honom.

•-      Inte lika snygg som dig, varför kan inte jag också få gå till begravningen i en röd handduk? Sa han och skrattade.

•-      För att det bara är för tjejer, sa jag och slog till honom lätt med Handduken.

•-      Jag älskar dig Anna.

•-      Jag älskar dig också Robin, mer än du tror, sa jag och kysste honom.

Jag gick fram till min garderob och tog ut den vinröda klänningen som jag hade köpt speciellt till begravningen och mina svarta nylon strumpor.

När vi var framme i kyrkan så hade de precis kommit in med Saras kista. Jag kände hur det började sticka i ögonen, men jag hade bestämt mig att jag inte skulle gråta före jag hade sjungit, och det var det första som skulle ske på hela
begravningen.

Jag såg Annika som satt på den första raden bredvid Saras pappa, jag gick fram till dem och gav Annika och Saras pappa en stor kram. Båda deras ögon var rödsprängda och man kunde se direkt att båda hade gråtit och långe också.

Kyrkan hade börja fyllas med folk, det fanns måna som jag kände igen, och nästan hela våran klass hade kommit hit idag. Jag och Robin satt bredvid Saras föräldrar på den första raden. När kyrkklockorna började ringa så gick jag fram till den lilla förhöjningen som fanns på golvet. Jag hörde hur musiken började spela och jag väntade på att jag skulle få ta
den första tonen.

Det första låten som jag sjöng var Heligmark, och den andra var Halleluja, Jag kände med min riktigt riktigt idag, att rösten skulle verkligen klara av det här, för jag visste att detta var den sista jag någonsin skulle kunna göra för Sara. När jag hade sjunit klart gick jag och satte mig hos Robin igen, det var nu det brast, jag kunde inte hålla igen tårarna igen en
enda sekund, jag började gråta, och jag grät enda tills begravningen var över.

På begravnings kaffet var det många som kom fram till mig och berättade hur duktig jag var på att sjunga, och ur förbryllade dem blev när de fick höra vilken röst jag hade.

Jag såg Robin som satt på en stol, med massa av sina kompisar som också hade kommit på begravningen. Jag gick fram till honom och tog han i min hand och gick ut vars det inte fanns någon annan än vi.

•-      Snälla Robin, du måste ta mig hem, snälla snälla jag kan inte klara av det här nå mer, gnällde jag på honom medas jag grät

•-      Men lilla gumman, det är väl klart att jag kan ta dig hem. Men vill du verkligen det? Vill du inte bara finnas här ett litet tag till, för Annika och för alla andra? Svarade Robin

•-      Joo, det vill jag nog. Svarade jag och gav Robin en lång kram. Det kändes nästan som att jag inte ville släppa taget om honom, jag ville ha kvar honom, jag visste att han inte skulle lämna mig men i alla fall, det kändes bra att vara med honom just nu.

Efter ett tag gick jag in igen, den här gången gick jag till Annika och frågade om vi skulle börja med telegrammen, som vi kom överens om att jag skulle läsa upp. Jag började att läsa upp telegrammen och det var väldigt många, så det tog en 20 minuter innan jag var klar med alla.

När telegram läsningen var klar, så var fikat slut. Så jag och Robin hjälpte Annika och Saras pappa att städa undan allting, Det blev väldigt mycket fika kvar, så jag och Robin fick ta hur mycket vi ville, så jag plockade på mig en massa fika, utan att riktigt tänka på hur mycket jag tog.

När vi hade städad klart gick jag och Robin hem till våran lägenhet. Där gick både han och jag på direkten och böt kläder. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne och han slängde på sig ett par mjukisbyxor och en svart T-shirt. När vi hade slängt på oss andra kläder gick vi in till vardagsrummet och slog på en film. Och tillslut somnade både jag och Robin i armarna på varandra i våran lilla soffa.