Otrogen med min bästa vän del 15

Där stod jag, och tittade ner på min bästa vän som låg där, död.  Jag kunde inte hjälpa det, jag började skaka, i hela kroppen, till och med mina fötter skakade, mitt huvud kändes tungt, och jag blev väldigt yr. Sedan blev allting bara svart.
 

När jag vaknade igen så låg jag på en säng, jag satte mig upp kvickt, och tittade mig omkring, jag fick panik, tårarna började rinna oavbrutet, jag reste mig från sängen och började gå omkring i rummet som jag befann mig i. " Jag vill inte leva utan min bästa vän", tänkte jag. Jag började sakta gå mot fönstret som fanns i rummet, jag visste precis jag skulle göra. Jag öppnade sakta fönstret, jag satte ner den vit röda plast blomman på golvet. Jag ställde mig på fönsterbrädan och dinglade ut med min vänstra fot, jag var precis på väg att kliva ut, ta mitt sista andetag, så kommer Robin in i rummet.

•-          Anna! Du får inte göra det!

Innan jag hann reagera på att han kom in till rummet så låg jag på golvet, med Robin på mig.

•-          Vad fan tänkte du på? Fattar du inte? Varför vill du dö? Älskar du inte mig?!

•-          Men Sara... Sa jag så lågt att jag själv inte kunde höra det

•-          Det var hennes var Anna, Sa Robin

Jag kände att det började sticka i ögonen igen, nu kunde jag verkligen inte råför det, tårarna började forsa hejdlöst. Robin lyfte upp mig i sina starka armar och gick med mig till sängen, han lade ner mig och la sig bredvid mig.

•-          Det kommer att lösa sig, det kommer att lösa sig, viskade han flera gånger i mitt öra.

Jag ville inte höra, jag ville verkligen inte. Hur kan det lösa sig, min bästa vän hon fanns inte mer, hon var död!  Det knackade på dörren, det var sköterskan som jag redan träffat flera gånger den här dagen.

•-          Hejsan, Det är du som är Anna va? Frågade hon

•-          Ja, det äre, svarade jag tillbaka

•-          Jag ville bara ge dig det här, sa hon och gav mig ett dubbelvikt pappersark.

Det var ett brev från Sara. Och så här stod det.

" Kära Anna!

Förlåt, för vad jag har gjort, men  jag klarade inte av att leva som jag gjorde, Men jag kommer alltid att älska dig, och snälla jag ber dig, jag skulle vilja av hela mitt hjärta att du kan planera min begravning, jag vill också att du sjunger, jag vill ha låtarna Hallelujah, och Helig Mark. Jag vet att du klarar av det. Jag kommer alltid att älska dig, och ta väl hand om dig och Robin. Och Snälla visa detta brev till min mamma och säg att jag älskar henne otroligt mycket! Förlåt igen!

Eran  Sara "

Det var i det ögonblicket som jag visste precis, vad jag var tvungen att göra, här kunde jag inte sitta längre, utan jag hade en begravning att planera in i de minsta detalj, allt för att Sara ska få en sån perfekt begravning som möjligt!