Otorgen med min bästa vän del 14

Jag gick ut till väntrummet för att se om Robin satt kvar, När jag kom in i väntrummet så såg jag honom, han satt där och såg helt underbar med sin blå vit randiga tröja och sina svarta mjukis byxor, och sen svarta keps bakåt, så hans ljusbruna lugg stack fram. När jag såg på honom så började mitt hjärta slå snabbar och det pirrade i min mage, han tittade upp på mig och log med ett leende som nästan fick mig att vika mina ben. " Han är min bara min och det vet jag, och vi kommer aldrig att lämna varandra !" Tänkte jag för mig själv. Robin kom fram mot mig och gav mig en varm och innerlig kyss, men hans alldeles underbara läppar.

- Du klockan är bara ett ska vi och titta på möbler? Frågade han mig och tog sin hand i min.

- Ja, absolut. Svarade jag, och tittade djupt i hans bruna ögon, och gav honom en kram.

Jag och Robin lämnade sjukhuset och gick till busshållplatsen som bara var några meter där ifrån. Det var 10 minuter kvar tills att bussen skulle komma, så vi satte oss på bänken, och bara väntade och njöt av det oroliga sommar vädret. När bussen kom så satt vi oss nästan längst bak, Robin tittade mig i ögonen gav mig en till kyss på munnen.

- Jag älskar dig! Sa han

- Jag älskar dig också, med hela mitt hjärta, du betyder mer än någon annan, svarade jag.

- och du är verkligen allt för mig också, svarade han.

När vi var framme inne i stan så gick vi in till Ikea, så var det ovanligt lite folk där, kanske för att det var jätte fint väder och nästan alla var ute idag. Robin gick fram till vagnarna och stoppade en femma i låset och drog ut vagnen. Jag gick fram till honom och ställde mig på hans högra sida.

- Nå, vad hade du tänkt köpa till din lägenhet? Frågade jag.

- Våran lägenhet. Rättade han.

- Okej, våran lägenhet, sa jag och tog min hans i hans.

- jag vet inte riktigt, en säng i alla fall.

- Ja, Annars skulle det ju bli katastrof, sa jag och skrattade.

Vi började gå omkring där inne, Det första vi kom fram till var sängarna. Jag la mig i en svart säng med vinröda sängkläder på. Det var helt okej, men inget som jag skulle vilja ha. Jag märkte att Robin inte stod vid mig något mer. Jag ställde mig upp snabbt, jag tittade mig omkring men jag kunde inte se honom, jag började gå framåt, för att titta om han var och tittade på andra sängar. Jag gick omkring och gick omkring och sökte honom. Men kunde fortfarande idag inte hitta honom. Jag gick tillbaka till sängarna för att sökte igen, när jag stod mitt bland alla sängar så såg jag en helt otroligt underbar rund himmelsäng. Det låg någon kille i den och snarkade. Jag smög försiktigt fram till sängen för att titta priset på den. När jag stod vid sängen så greppade den sovande killen tag i mitt ben.

- Där är du, jag har sökt dig överallt! Sa Robin.

- jo, jag ser det. Sa jag och började skratta, så att jag vikte mig.

- Alltså herregud vad den här sängen var skön Anna, det måste vi köpa.

- Robin, titta på priset den är rätt så dyr. Sa jag.

- 5000 kr, Det är den fan värd! Den är så otroligt jävla skön, du bara måste testa ligga i den, så han och drog ner mig i sängen.

När jag, Robin och pappa som hade hämtat oss och alla grejer som vi hade köpt kom hem till Robins lägenhet så började vi direkt att bygga alla saker som vi hade köpt, alltså en rund himmelsäng, en svart hörnsoffa, två svarta byråer, ett vit soffbord och en svart matta, många lampor och några garderober, köksbord och stolar och saker så att vi kunde äta. Toalett artiklar och en massa annat. Medans pappa och Robin hade burit in alla saker så gick jag och köpte en ros till Sara, och ett gulligt litet kort, som jag skrev " Du är min bästa vän" på.

- Pappa, Robin, jag åker till Sara på sjukhuset! Ropade jag åt dom i hallen.

- Vänta vänta, sa Robin som kom springandes mot mig.

- Du kan ta min moped, du har väl kortet med mig. Sa han

- Jo det har jag, vart har du nyklarna? Frågade jag.

- Här, sa han och tog upp dom från fickan.

- Tack sa jag och gav honom en kyss.

- Anna. Sa han

- ja?

- glöm inte rosen, sa han och log.

När jag stod i den gula hissen så tryckte jag på 5 knappen, som skulle ta mig till barnavdelningen. När jag var framme så gick jag i korridoren, med sikte på Saras dörr, när jag kom fram till dörren så var den låst. Jag knackade på dörren, och ingen öppnade, jag började banka på dörren, fortfarande ingen som öppnade. Då kom sköterskan som jag hade träffat tidigare.

- Dörren är låst, sa jag till henne.

- konstigt, det måste vara Sara som har låst den. Sa hon

- men hon öppnar ju inte, kan du öppna dörren?

Sköterskan låste upp dörren, jag öppnade dörren tittade på Saras säng, hon var inte där. Jag tittade omkring i rummet och såg henne, hon stod på fönsterbrädan. Hon tittade mig i mina ögon och viskade försiktigt " förlåt" och hoppade ut från fönstret

- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ !!!! Skrek jag

Jag sprang mot fönstret, som Sara nyss hade stått vid, och där såg jag det som jag hade fruktat mest av allt på jorden. Där låg hon min allra bästa vän, död.