Otrogen med min bästa vän del 13

Sara satt sig upp i sängen tittade mig i ögonen, tårarna började rinna ner för hennes kinder, och hon brast ut i gråt.

- Klart att jag kan förlåta dig, skulle du någonsin kunna förlåta mig?, Fick Sara ut sig.

- Detta är löjligt klart att jag kan göra det, jag älskar ju dig !

Det var då jag såg de, det fick mig att göra ont, och jag blev rädd, så rädd som jag aldrig hade varit tidigare i mitt liv.

- VAD FAN HAR DU GJORT? Skrek jag. Och drog fram Saras arm.

- Ingeting, sa Sara och drog bort sin arm.

- Men jag ser ju, hela din arm är full med skärsår, hur kunde du göra någonting sånt?

Sara började gråta ännu mer än vad hon redan gjorde, Det var hemskt att se henne.

- Förlåt förlåt förlåt, viskade Sara fram mellan snyftningarna.

- Du ska inte be om förlåtelse, jag vill bara veta varför! Sa jag.

- För att jag är så otroligt jävla värdelös, jag har ingenting, absolut ingenting.

- Det är inte sant du har mig och en familj som älskar dig djupt! Sa jag.

- Och du är inte värdelös, du har gjort ett snedsteg men det går lätt att fixa. Det finns ingen som tycker att du är värdelös.

- Har någon sköterska sett dina armar? Frågade jag.

- Nej! Sa Sara högt.

- Det måste dom, sa jag och tryckte på alarm knappen.

Det tog inte länge innan en sköterska kom in till rummet som Sara låg i. Sköterskan var kring 20 års åldern, lång och hade kort blont spetsigt hår, hennes ögon var bruna och hon hade en röda kläder på sig.

- Var det någonting som ni behövde hjälp med? Frågade hon.

- Ja, Hennes höger arm, sa jag.

- okej, får jag se den?, frågade hon Sara.

- Helst inte, sa Sara.

- Men jag måste för att kunna hjälpa dig, envisade sköterskan sig.

Sara sträckte sakta och försiktigt sin arm mot sköterskan. Hennes arm var alldeles sårig och några sår var så djupa att hennes arm hade svullnat upp. Sköterskan fick stora ögon och såg länge på Saras såriga ärm.

- Det här måste tvättas och läggas om, vissa sår måste sys, men det kan inte jag göra, men jag ska tvätta och lägga om så länge så kommer det en läkare och ser till att såren sys. Vill du ha bedövning? Sa hon till Sara

- Jo, jag vill ha bedövning.

- Okej, kommer på ett litet tag.

Sköterskan vände sig mot mig.

- Besökstiden är ute. Du får komma tillbaka imorgon.

- Okej.

Jag gick fram till Sara och gav henne en lång kram " Hejdå" viskade jag i hennes öra.