- Va, driver du med mig?, sa jag

- Nej, jag lovar! Sa Robin

- Lever hon?, frågade jag.

- vänta ska kolla, sa han.

Robin sträckte sig igen för att se om Sara var vid liv. Han såg att hon rörde på sig.

- hon lever. Sa han

- Okej, sa jag.

Jag började tränga fram mig, för att se själv. Och som sagt där låg Sara.

- Jag känner henne!, skrek jag till Polisen.

Polisen som var en kvinna kom fram till mig.

- Vad heter hon?, frågade den kvinnliga polisen

- Sara Andersson och är 15 år. Sa jag.

- Okej, har du hennes föräldrars nummer?, frågade polisen.

- ja det har jag. Sa jag och tog fram min mobiltelefon och sa Saras mammas mobilnummer.

- Vad heter hennes mamma?, frågade Polisen

- Annika, svarade jag.

Den kvinnliga polisen gick en bit ifrån, för att prata med Saras mamma. Och efter bara någon minut kom hon tillbaka.
 

- Ambulansen ska åka nu, vill du följa med?, frågade polisen.

- Ja, det vill jag. Sa jag.

- Kom med här då. Sa hon.

Jag tog fram min telefon direkt och skrev ett sms till Robin:

Jag åker med ambulansen till sjukhuset. Kom med bussen. Puss älskar dig.

Efter en minut fick jag tillbaka:

Kommer så fort jag kan.

När jag var inne i ambulansen så sov Sara. Bredvid mig så satt det en ambulansvårdare och en polis.

- Vad är det som har hänt igentligen?, frågade jag.

- Hon har blivit skjuten i axeln. Sa polisen.

- Men hon är gravid, kommer barnet att klara sig?, frågade jag.

- skottet kan de ha klarat. Men fallet på magen är jag inte säker. Sa ambulansvårdaren.

Tårar började rinna på mina kinder.

- Hur är det?, frågade polisen.

Jag visste att jag inte kunde säga sanningen till polisen, inte nu i alla fall.

- Nä, men hon ville så gärna ha barnet. Sa jag och torkade bort tårarna.

När vi var framme på akuten, så tog de in Sara direkt på operation. Jag gick och satt min i det gula väntrummet. När jag
kom dit, så tog det bara två minuter innan Robin skickade ett sms

Vart är du?, jag är på akuten nu. Skrev han

Jag är i det gula väntrummet. Svarade jag.

När Robin kom så gav jag honom en stor kram.

- Hon kanske har fått ett missfall. Sa jag.

- Men är inte det bra då?, vi ville ju inte att hon skulle ha barnet. Sa Robin.

- Men det skulle bara bli så kul att bli mamma. Sa jag.

- Men lilla gumman. Du var ju kanske med barn. Sa Robin

- Juste, har glömt bort det, under allt. Jag springer till apoteket och köper ett graviditetstest. Sa jag, och började gå.

Jag gick igenom halva sjukhuset för att komma till apoteket. När jag väl var framme så blev jag väldigt förvirrad. Det fanns ju hur många olika test som hälst. Men jag vågade inte säga någonting, så jag tog två stycken.

När jag hade betalat de två olika testen så gick jag till den närmaste toalett jag kunde hitta. Jag läste på förpackningen, och instruktionerna. När jag hade läst klart så tog jag ut de båda stickorna från de olika förpackningarna och kissade på dom.

Jag drog på mig byxorna och tvättade händerna. När jag hade gjort klart allt så, tittade jag på de båda testen. Och båda två var positiva.

musikstil eller livsstil?

Det sägs att man lyssnar på den musik som  man är som person. till exempel en deprimerad person lyssnar på till exempel Esanna eller sofijah. men bara för att man är deprimerad och lyssnar på Esanna eller sofijah är man Emo för det? De allra flesta har ju fått ordet emo, på skallen. vissa bara för att man har svart hår blir kallad Emo, konstigt konstigt.

En glad person lyssnar på glad musik. till exempel movits. men går man igenom skolkorridoren och lyssnar på movits i mp3n så blir man troligtvis kallad tönt. men är man en tönt bara för att man gillar att lyssna på movits? ska maninte få lyssna på den musiken man vill utan att man ska bli kallad massa saker?

och nu när jag skriver om skolan.

om man har lite annorlunda kläder, och kanske lite annorlunda stil. så blir ju många, ja kanske inte mobbade öga för öga, utan man blir bortgjord, eller baktalad. och det värsta är ju att dom som baktalar eller sånt. fattar inte att man får ALLTID reda på om de har sagt någonting i skolan. och det tar inte länge det brukar allra max ta en två timmar.

Tänk seriöst så var alla som alla. hur kul skulle det vara? alla sa samma saker, alla gillade precis samma sak. man fick aldrig göra någonting själv. Det skulle inte alls vara kul.
 

Artister som blir kallad bög!

Varför kallar de flesta alla killartister för bög. Till exempel Markus Fagervall, han är inte bög, han har flickvän. och dom i EMD alla dom har också flickvän, med de kallas bögar iaf. för det mesta får man ju höra " men de har ju smink på sig" och ? det har till exempel  Adam Tensta, eminem, och Pdiddy också, alla som står på scen har det! alla artister och skådespelare har smink på sig, vissa mer än andra.

Tjohejsan!

Skolan börjar om typ 45 minuer =/  börjar med Engelska sen svenska sen matte. och sen lunch. och efter det no och till sist idrott. men vi ska bara planera på idrotten, så det kommer väl inte ta så jätte länge. och hoppas att jag får leda en dans denna termin också :D för isf hade jag tänkt att göra någon slags hiphop/street dans xD, men ska börja fixa mig nu tjiing :D

DAGENS
Kläder: jeans och ett svart linne
Humör: trött
Frisyr: utsläppt
Smink:  lite läppglans bara
Höjdpunkt: ööhm simpsons
Snällaste: Marie
Dummaste: öhm vet inte xD
Roligaste: hehe Martin
Måste: börja skriva idrotts arbetet
Låt: knocking on heavens door. spelad av mig då xD
Tråkigaste: skolan
Planer:  läsa om jag kunde drömma =)

Movits - äppelknyckarjazz





Markus Fagervall - steal my melody






Markus Fagervall - EchoHeart

På morgonen när jag vaknade så gick jag in till toaletten.

Robin får sova ett tag till, tänkte jag.

Jag tittade på min kalender som jag har på väggen bredvid toalettskåpet.

När jag tittade på kalendern så märkte jag att min mens vad 5 dagar sen.

- HELVETTE, skrek jag så Robin vaknade.

- är det bra?, frågade han och kom springande i bara kallingar.

- Nej det är de inte! Sa jag.

- Vad är det nu då?, frågade Robin.

- Jag kanske är gravid. Sa jag.

- Va, är du säker?, frågade han.

- Klart som fan att jag inte är, men min mens är 5 dagar sen. Sa jag.

Man kunde se på Robin att han blev jätte glad.

- Varför är du så glad?, frågade jag.

- Men skojar du?, jag ska ju kanske bli pappa. Sa han.

- Men det ska du ju redan. Sa jag.

- Jo, men inte med dig, det är ju dig jag älskar mest över hela världen! Sa han och gav mig en kyss.

- Men det är ju inte ens säkert Robin. Sa jag

- Men så här gör vi, vi går först på stan och tittar på möbler, sen så går vi till apoteket och köper ett graviditetstest. Sa Robin.

- Okej, men lova att inte säga till mamma eller pappa. Sa jag.

- Ja, jag lovar. Sa han

Jag gick ut från toaletten utan att göra det jag skulle.

Men skit detsamma tänkte jag.

Jag bäddar sängen först.

Så jag gick till min säng, och fixade först det marin blåa täcket, sen då stoppade jag mina svarta huvudkuddar på plats, och sen så stoppade jag på det röda överkastet och slängde min 10 kuddar över hela sängen.

Efter att jag hade bäddat sängen så gick jag tillbaka in till toaletten och duschade av mig snabbt.

Efter 10 minuter stod jag framför min garderob med bara bh och trosor på mig.

När jag hade stått där och funderat ett tag så valde jag att ta på mig ett lila linne, ett par mörkblåa jeans, och en svart kofta.

När jag hade klätt på mig gick jag ner till köket för att äta frukost.

Robin var redan där nere med min mamma och pappa.

Min mamma stod vid spisen och rörde om i en kastrull.

- Vad gör du för någonting?, frågade jag mamma.

- Jag gör gröt, vill du ha?, sa hon.

- Vad för gröt?, frågade jag.

- mannagryns gröt. Sa hon.

- Jo det kan jag, sa jag och gick och hämtade en skål från ett av de lila skåpen.

- Har du redan ätit?, frågade jag Robin.

- jo, jag åt medans andra var i duschen och sedan segade sig med att klä på sig. Sa han och log med sitt lilla fåniga leende.

- ha ha ha ha. Okej då. Sa jag.

Efter att jag hade ätit klart så gick jag och Robin mot bussen som skulle ta oss till stan.

Men efter halva vägen så ser vi en polisbil och en två ambulanser.

Både jag och Robin sprang dit fram, för att se vad som hade hänt.

- Det är en flicka som har blivit skjuten! Hör vi en liten pojke säga.

Robin som var så lång lyckades komma till ett ställe vart han såg vem det var.

- Vem är det?, frågade jag.

Robin kollade allvarligt på mig.

- Det är Sara.

- åhå, fan vad gott detta ska bli. Sa Robin.

- jodå. Sa jag och skrattade till lite.

- Vad har du satt på för film ?, frågade jag.

- Prom night, heter den. Sa Robin.

- Är det en skräckis?, frågade jag.

- japp. Sa Robin.

- tur att du sover med mig då. Sa jag.

- Vilken tid ska vi upp imorgon?, frågade Robin.

- men vi kan ju kliva upp vid 10. Sa jag.

- Okej. Sa Robin.

Efter att jag och Robin hade sett ungefär halva filmen, så hade Robin somnat i soffan.

Gud vad trött jag är tänkte jag.

Så jag gick böjde mig fram till mitt svarta soffbord och tog de båda kontrollerna.

När jag skulle trycka av tvn, så fungerade inte kontrollen.

Så jag gick fram till tvn och slog av den, och sen så öppnade jag glasluckan till mitt tvbord och slog av min dvd.

Efter att jag hade slagit av tvn och dvd så gick jag till min toalett.

På toaletten hade jag ett badkar, en hetväggs spegel, Ett handfat och ett toalettskåp, och en toalett såklart. Eftersom att jag har haft denhär toaletten sen jag var typ 10 år, så är min toalett rosa.

Jag öppnade toaskåpet och tog ut min röda tandborste, och tandkrämen. Medans jag borstade tänderna så satt jag mig på toalettstolen.

När jag var klar så gick jag och försökte väcka Robin.

- Hallå, du får sova med mig Robin. Sa jag.

- Okej okej, jag måste bara på toa. Sa han.

Så medans han var på toa så böt jag om till pyjamas.

Min pyjamas vart svart, men en vit måne på fickan som satt på det högra bröstet.

När jag hade tagit på min svarta pyjamas så började jag att bädda upp min säng.

En - två - tre - fyra - fem - sex - sju - åtta kuddar räknade jag som fanns på mitt vinröda överkast.

- Älskling varför har du så många kuddar?, sa Robin fundersamt.

- Men jag älskar kuddar, sa jag till mitt försvar.

- Okej, men ska du handla kuddar imorgon så lägger jag mig i en säng och sover. Sa Robin.

- ha ha ha. Okej sa jag och röck bort överkastet.

- japp, sa Robin och la sig i min säng.

- God natt älskning. Sa jag och la mig i sängen bredvid han.

- god natt. Sa han och gav med en kyss på min kind.

Jag satte cykeln i cykelstället utan för mitt hus. Det var ett rosa hus med vita knutar.

Jag gick in och satte mig vid skrivbordet. Jag slog på datorn och började lyssna på Esanna, låten inte lycklig så här börjades spela. Då ringde hem telefonen, jag slog av musiken och sprang ner för den branta trappan ner till hallen. Det var min kompis Sara som ringde.

Jag: hejsan.

Sara: hejsan Anna, det är Sara. Kan jag komma förbi? Det är något som jag måste berätta för dig.

Jag: ja, men kan du komma på två timmar eller något sånt?, för Robin kommer nu snart.

Sara: Okej, det blir bra. Men kan vi träffas utanför fiket istället?

Jag: Okej då, vi ses där kl 5.

När jag hade lagt på med Sara så vibrerade i min byxficka. Jag fick ett sms från Robin, så här stod det: Hejsan älskling, jag sitter på bussen nu, och är nog hos dig på 5 minuter. Längta efter dig många kramar din Robin <3.

Jag och Robin ska fira våran ett års dag imorgon, vi hade planerat att vi skulle vara hemma hos han, hans föräldrar var borta så vi skulle ha huset för oss själva. Men vi skulle bada bubbelbadkar, och så skulle vi se en film. Och senare på kvällen så skulle vi gå på en romantisk restaurang.

Helt plötsligt när jag satt och dag drömde, om denna underbara kväll så kom Robin in, i mitt rum. Och han bär, på tre stycken blodröda, alldeles underbara rosor. Han hade till och med skrivit ett kort, och på kortet stod det: jag älskar dig <3, och imorgon, så ska jag bevisa det ännu mer för dig.

Jag gav Robin en stor kyss på munnen, och kramade om han länge länge.

Jag: Åh Robin, dom är helt underbara.

Robin: Ja precis som du

Och så gav han mig en puss på pannan.

Ja, och föresten, jag måste träffa Sara utanför fiket kl 5, hon verkade upprörd över någonting sa jag och satte mig på sängen.

Jasså, det var ju konstigt, jaja men du måste väl sa Robin och satte sig bredvid mig på sängen och tog sin hand i min. Men det är ju en och en halv timma kvar, och det tar ju bara 5 minuter för dig att cykla bort till fiket, så det är ju lugnt sa han och log. Ja juste, jag tog med mig en film. The ring heter den, sa han och satte in den i dvd. När vi hade sett filmen ett tag så började jag och Robin att hångla lite försiktigt i sängen, efter en liten stund till så börja vi hångla mer och mer, och jag kände mot mitt ben, att Robin hade blivit hård. Jag märkte på han att han ville göra med än att hångla, men jag var inte på humör för att hålla på med något annat. Men Robin tog min hand och försökte sakta med säkert dra ner den, men jag han rycka tillbaka den innan den hamnade på något olämpligt ställe. Vad är det? Frågade Robin. Men inget sa jag. Jag är bara inte på humör. Okej, sa han ledsamt och vi fortsatte hångla.

Det pep till i min telefon, det var ett sms från Sara, hon sa att hon skulle vara vid fiket om 20 minuter. Okej, svarade jag kort.

Jag: Robin, jag måste börja cykla snart mot fiket, Sara är där om 20 minuter sa hon.

Robin: okej, men du vi ses ju imorgon.

Jag: ja, det gör vi ju. Du.

Robin: Ja.

Jag: Jag älskar dig Robin.

Robin: jag älskar dig också, så han och gav mig en puss på kinden, och kramade om mig.

När jag var framme vid fiket, så var redan Sara där. När jag såg henne så gick jag fram och kramade om henne.

Jag: Hejsan

Sara: Hejsan, ska vi gå in?

Jag: javisst.

När vi var inne i fiket, så tog vi oss ett bord, och gick Fram till kassan och beställde, jag tog: en kladdkaka med vaniljvisp, och en chockolatte.

Ja, vad var det du ville prata om sa jag, och smuttade på min latte.

Anna, sa Sara, med en nervös och lite skakig röst.

Jag är med barn, sa hon och så började tårarna rinna.

Men va hur? Du är ju bara 15 år. Men vem är pappan då?

Det är.... Sa hon med ännu mer skakig röst än vad hon hade tidigare

Allt blev tyst, men efter ett tag så fick hon ur sig. Det är Robin.

Del 2!

Jag kände hur tårarna började sticka under ögonlocken. Och jag sprang ut ur fiket, fram till cykeln och låste upp den. Cyklade så fort jag kunde, och utan att se mig för, så cyklade jag över den stora vägen, det kom en bil körande mot mig, och jag visste inte vad jag skulle göra. Men innan jag visste ordet av det så låg jag på backen, och det blödde från mitt huvud, och sedan blev allting bara svart.

När jag vaknade upp igen, låg jag i ett alldeles vitt och tråkigt rum, med en tv, som det var någon tråkig film på. Jag tröck på den röda knappen bredvid sängen, och innan, jag hann reagera så fanns det en sköterska vid min säng. Hej Anna. Jag är din sköterska och jag heter Victoria sa hon, med en vänlig röst. Hon berättade för mig vad som hade hänt, och att jag hade fått en ganska kraftig hjärnskakning, och att jag måste stanna där några dagar, men att de ska flytta mig från intensiven bort till ungdomsavdelningen.

När de hade flyttat mig till ungdomsavdelningen så kom min mamma och hälsade på. Hon hade med sig, ett av mina gosedjur och en stor påse med godis. Här sa hon och gav mig en jätte stor kram.

Jag: vart är pappa?

Mamma: han var tvungen att åka på konferens med jobbet, men han kommer att vara tillbaka imorgon på morgonen.

Okej, sa jag och sedan pratade vi inte, så mycket med.

Efter ett litet tag kom Sara och Robin tillsammans till mitt rum. Hej sa Robin och log, och gav mig en kram. Mamma skulle inte du kunna gå ut ett tag, sa jag. Javisst sa mamma och log.

- Hur är det älskling frågade Robin, och smekte mig på kinden.

- Jag är inte din älskling, sa jag så högt att jag nästan skrek ut det.

- Hur fan kunde ni göra så här mot mig? Sa jag och kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.

- Eller nej, jag vill nog troligtvis inte veta!, kan ni inte bara gå här ifrån så jag slipper ha med er att göra? Sa jag och torkade bort tårarna från min kind.

- Okej, vi går väl, men du kan inte undvika oss för resten av livet. Sa Sara, så gick hon ut bestämt från rummet. Men Robin stannade kvar.

- Ska inte du också gå?, hon är ju gravid, hon behöver dig bättre än vad jag någonsin kommer att göra, så bara gå sa jag.

- Ja, jag vet jag ska bli pappa, men det var ett misstag, hon ljög för mig, hon sa att hon gick på P-piller. Och vi kom inte hit tillsammans, vi stötte bara på varandra i entrén. Sa han och tog tag i min hand.

- Ja men vad spelar det för roll, du har ju för fan haft sex med min bästa vän. Sa jag och tog bort min hand från hans.

- Okej som du vill sa han och gick ut från rummet.

Jag la mig i sängen och satte täcket ovanför huvudet och grät. När mamma kom in igen till rummet, efter att hon hade sett Robin gå ut ur mitt rum. Så torkade jag fort bort tårarna så att hon inte skulle märka att jag hade gråtit.

- Men hur är det lilla gumman, frågade mamma med en orolig röst.

- Men det är inget, jag har bara jätte ont i huvudet ljög jag, men jag ville inte att hon skulle veta allt som har hänt mellan, mig, Sara och Robin.

Del 3!

Efter tre dagar på sjukhuset så fick jag komma hem. När jag kom in till mitt rum, så låg det ett ljus lila brev på mitt skrivbord. När jag öppnade brevet så såg jag att det var från Sara, och så här stod det: Hejsan Anna! För det första så är jag jätte ledsen över det som har hänt, det var inte meningen att såra dig. Det var aldrig meningen att det någonsin skulle gå så långt att vi skulle börja ha sex med varandra, men tyvärr så gjorde det de, och det ledde till att jag blev med barn. Men bara så att du vet så kommer jag att behålla barnet, och jag och Robin ska flytta ihop när det föds. Hoppas att du mår bättre nu kram Sara.

När jag hade läst det blev jag så sur, att jag rev sönder brevet i 1000 bitar. Jag tog min telefon och slog snabbt Saras mobilnummer.

- Ja, det är Sara

- Hej, det är Anna. Hur fan kan man sjunka lika lågt som dig, och skicka det där brevet åt mig? Skrek jag i telefonen

- Men jag trodde att du ville veta hur allt var och hur det skulle bli, sa Sara.

- Du tror att jag vill veta varför du har haft sex med min pojkvän, och hur din framtid ska se ut. Nej det vill jag inte! Jag vill inte ha med dig att göra överhuvudtaget! Sa jag och slängde på luren.

Bara några minuter efter att jag hade slängt på luren med Sara så Ringde Robin.

- Hejsan, kan jag komma över? Sa Robin

- Men vad vill du ens? Jag vill inte veta vad som hänt ! Sa jag.

- Nähä, men jag vill berätta. Sa Robin.

- Men jag vill ju inte veta, vad ska du berätta? Att du knullade min bästa vän i sex månader? Och sedan gjorde henne gravid, bara för att jag skulle bli glad? Nej tack! Jag vet redan allt jag vill och behöver veta, Sa jag.

- Nej med det är inte alls så, låt min få komma över så jag kan berätta vad som verkligen hänt, sa Robin

- Okejdå, men du får fan skynda dig, sa jag.

Efter bara 15 minuter satt jag och Robin i varsin svart skinnfåtölj i vardags rummet. Med en te kopp i handen.

- Jaha, vad ville du berätta då?, sa jag och ställde ner te koppen med en smäll på bordet.

- Ja, vet du vad det här är? Sa han och höll fram en liten burk

- Nej hurså? Frågade jag fundersamt mot Robin

Trodde väl det, jag visste inte heller vad det var först, men jag kollade upp det och det är Rohypnol, Sa Robin

- Öhhm Rohypnol, vad fan är det? Sa Jag

- Det är sömntabletter, och vill du veta vart jag hittade dom? I Saras väska. Fattar du var som har hänt?

- Nej inte riktigt sa jag.

- Sara drogade mig för att sedan våldta mig, sa Robin.

- Men va? Är inte ni tillsammans? Och Sara sa att ni skulle behålla barnet och flytta ihop, sa jag till Robin.

- Men det är ju klart att vi inte ska, jag tycker inte ens om henne. Sa Robin

- Jaha, men du måste ju ha varit med henne för att hon skulle kunna ge dig tabletterna, och ofta samma sak händer i sex månader, sa jag till Robin.

- Vah? Är det sant sa jag.

- Ja. Sa Robin.

- Kom! Sa jag så gick vi och satt oss i den vita soffan. Och gav honom en stor kram. Och tårarna började rinna på både mig och Robin.

- Okej, så här gör vi. Sa jag till Robin.

- Vi försöker först att övertala henne att göra abort. Och om hon vägrar så när barnet föds så ansöker vi om vårdnaden. Sa jag väldigt självsäkert.

- Skulle du verkligen göra det för mig? Sa Robin med tåren rinnande för den söta kinden.

- Ja självklart. Jag älskar ju dig, och gav honom en puss på kinden.

- jag älskar dig också. Sa Robin och log.

- Ja. Så tar vi och ringer Sara då. Sa jag.

En-två-tre signaler innan Sara lyfte på luren.

- Hejsan, det är Anna. Robin är här, kan du komma över?

- Visst, är där om 10 minuter. Sa Sara.

Efter 10 minuter prick så ringde det på dörrklockan. Det var Sara, hon satte sig i den svarta fåtöljen som jag tidigare hade suttit i.

- Ja, vad hade ni på hjärtat då ? Frågade Sara.

- Du din lilla falska slampa, jag vet PRECIS vad du har gjort, så det är så här jag och Robin vill att du ska göra abort snarast. Nästan skrek jag till Sara.

- Om ni tror att jag kommer göra abort så är ni dumma i huvudet. Sa Sara.

- Fine, är det så du vill ha det. Vi kommer att ansöka om vårdnaden om det lilla. Sa jag till Sara.

- Och vad säger att ni skulle få vårdnaden? Ingenting. Sa Sara till mig och Robin.

- vi har nog större chans än dig i alla fall. sa Robin åt Sara.

- jasså? Och varför det så. Sa Sara.

- Ja, kanske för att du våldtog honom. Och då kommer du nog hamna i fängelse så fort som möjligt. Sa jag.

- Om ni vill ha det så. Robin, vill du verkligen att barnet ska växa upp utan en mamma? Sa Sara åt Robin.

- Men den kommer att ha en mamma. Anna. Sa Robin.

- Ja, precis. Sa jag instämmande.

- haha, skrattretande, tror ni att ni kommer vara bra föräldrar?. Sa Sara.

- Ja, det tror vi. Sa jag och Robin samtidigt.

- Så antigen gör vi såhär att du skriver vårdnaden på Robin, eller så polisanmäler jag dig för våldtäckt. Sa jag.

- okej, okej. Ni får vårdnaden, men jag vill ha barnet en gång i månaden, varannat lov, min och min familjs födelsedagar. Sa Sara.

- Okej, det går vi med på. Sa Robin.

Sara och Robin gick hem på eftermiddagen.

Skönt att det är sommarlov så slapp man den här skiten när det var skola tänkte jag tyst för mig själv. Jag slog på datorn och loggade in på msn, och började skriva med Robin.

"The Man" säger: Hejsan Anna =). Något har hänt kan vi träffas på stan?

" FAN OCKSÅ" säger: Okej, vi träffas där om 20 minuter.

" The Man" säger: okej, det blir bra.

Ja tog min cykel och började cykla mot det lilla fontänen där jag och Robin alltid träffades. När jag såg Robin såg han väldigt nere ut.

- Hejsan, hur är det? Frågade jag.

- Morsan och styvfarsan sparkar ut mig. Sa Robin sorgset.

- va?! Varför? Frågade jag.

- Sara hade varit hem till oss med vårdnads papperna. Och hon berättade att vi hade krävt vårdnaden av henne.

- Men hur ska du klara dig? Frågade jag.

- Jag fick över 1000000 kr när pappa dog. Och räntan har gått upp så jag har ca 5 miljoner nu. Sa Robin.

- Men du kan väl inte få ut dom pengarna. Sa jag.

- Jo, det är så här. Eftersom att mamma sparkar ut mig, och inte vill ha med mig och göra, sp pratade jag med min advokat, och då sa han att pengarna kommer in på mitt konto och ringer till banken. Så jag gjorde det. Och jag hittade en lägenhet billigt, bara tre minuter här ifrån. ska vi kolla på den?. Sa Robin.

- Ja visst! Sa jag.

När vi kom till Robins lägenhet så var den helt underbar! Tre rum och kök, och i badrummet fanns det ett bubbelbadkar.

- Vad tycker du då? Frågare Robin.

- Den är jätte fin! Sa jag.

- Vad bra sa Robin och log.

- du skulle inte vilja flytta in med mig? Frågade Robin.

- Klart att jag vill. Sa jag.

- Underbart sa Robin och log.

del 7!

Efter att Anna hade tackat ja om att flytta ihop med Robin. Så skulle hon hem och prata med sina föräldrar.

På väg hem från Robin så började Anna fundera. Hur ska jag berätta allt som hänt för mamma och pappa. Dem vet ju inte ens att jag är ovän med Sara. Och hur ska jag kunna berätta att Robin ska bli pappa. Och att Sara har våldtagit honom? Tänkte Sara medans hon cyklade hem.

- JAG ÄR HEMMA!, skrek jag

Mamma och pappa satt i varsin svart fåtölj i vardagsrummet och kollade på nyheterna.

- Jaha, är du redan hemma, sa pappa.

- Ja, jag måste prata med er. Kan ni komma till köket?, sa jag.

- Ja visst, sa mamma.

- kom på ett tag så fixar jag fika i köket sa jag.

Jag gick in till köket och satt på te, och tog ut kanel bullar från kylen som jag hade bakat några dagar tidigare. Jag satt in tre bullar i våran gula micro. Och medans vattnet blev varmt och bullarna var i mikron så gjorde jag i ordning jordgubbs the i våran bruna gamla the kanna. Det var säkert från 80-talet tänkte jag medans jag satt i tre matskedar med te dit i. när det plingade i mikron så gick jag och hämtade en av mammas finaste serveringsfat. Och satt bullarna där på. När jag var klar med bullarna gick jag tillbaka till skåpen och öppnade en av de lila luckorna och tog ut tre stycken stora te muggar, eftersom att jag visste att både jag, mamma och pappa dricker mycket te. Jag dukade upp på vårat middagsbord och tände ett ljus.

Efter ett litet tag kom mamma och pappa in till köket.

- men vad fint du har gjort Anna, sa mamma.

- Vad vill du prata om lilla gumman?, sa pappa.

- Jo det är så här. Jag och Sara är ovänner. Sa jag.

- Va varför det?, sa mamma.

- Jo för att hon drogade Robin och våldtog honom. Sa jag.

- Va, jag har aldrig hört på maken. Sa pappa.

- Gjorde hon verkligen det?, sa mamma då.

- Ja, så hon är med barn. Sa jag.

- Men herregud hon är ju bara barnet. Ska hon behålla det?, sa mamma.

- Ja, det ska hon. Men jag och Robin har krävt vårdnaden.

- Men lilla gumman inte kan ni ta hand om ett litet barn. Sa pappa.

- Pappa, Robin är 17 och jag är 15. Vi klarar det. Men det är bara en sak. Robin blev utkastad efter att hans mamma och styvpappa fick reda på vad som hänt.

- Va?! Hur kan man göra så mot sitt barn?. Behöver han någonstans att bo?, frågade mamma.

- Nej, han ärvde pengar av sin pappa. Så han har köpt en lägenhet inne i stan. Och jag vill flytta in med han. Sa jag.

- Nej, verkligen inte! Sa pappa.

- men varför inte han behöver mig! Han ska bli pappa om 9 månader!. Sa jag bestämt!.

- Okej okej, vi ska lösa det här. Sa mamma.

- så här gör vi innan barnet har kommit, så får du bo hemma. Men du får sova där någongång i veckan, och när barnet har fötts så kan vi börja diskutera om att du ska få flytta. Sa mamma.

- Det låter bra. Sa jag.

- Nja, jag gillar det inte. Men jag går med på det

Del 8!

Efter att jag hade pratat med mamma och pappa så ringde jag till Robin. Jag slog snabbt hans mobiltelefon nummer i min svarta sko telefon med en röd rosett på. Det tog bara två signaler tills han svarade.

- Hejsan Anna!. Sa Robin glatt

- Hejsan, vad gör du?, frågade jag.

- jag gör inte så mycket, du skulle jag kunna sova hos dig inatt? Har ingen säng eller något i lägenheten. Jag tänkte fara och fixa det imorgon, så kan ju du följa med. Sa han

- Det kan du säkert, jag ska fråga mamma bara, sa jag.

- MAMMA, KAN ROBIN SOVA HÄR I NATT?, skrek jag.

- JA, DET KAN HAN, skrek hon tillbaka.

- Jo, du kan sova här, sa jag.

- Bra jag kommer på ungefär en halv timma sa han.

- bra. Älskar dig, sa jag

- Älskar dig också, hej då. Sa han.

- Hej då.

Medans jag satt och väntade på Robin. Så var jag in på olika möbel affärer och tittade efter möbler till Robins lägenhet. Jag var så inne på att kolla på möbler så jag hörde inte att Robin kom in i mitt rum.

- Hejsan. Sa Robin

- VAAAH! Sa jag och hoppade till på stolen

- Gud vad du skräms! Sa jag.

- Vad gör du?, frågade Robin

- Nå, jag tittar lite på möbler till lägenheten. Sa jag och gav Robin en kyss.

- Ja, vad sa dina föräldrar om att flytta till mig?, sa Robin och satt sig på min svarta mjuka soffa.

- Men alltså seriöst hur kan du ha en sån här mjuksoffa?, sa Robin och skrattade.

- jag vill. Men i alla fall. sa jag och satt mig på soffan bredvid Robin.

- Ja, så här sa dom. Att innan barnet är fött så måste jag bo hemma, men att jag får sova med dig några gånger i veckan. Och när barnet är fött så ska vi diskutera om att flytta till dig.

- Okej, men det låter väl bra ?, sa Robin.

- Jo, det gör det väl. Men eftersom att jag ska bo hos dig några gånger i veckan. Så ska jag få vara med och bestämma vad vi ska ha för färger och möbler. Sa jag och kittlade Robin, bara för att jag visste att han var hur kittlig som helst.

- Jajaja, bara du slutar att kittla mig!, sa Robin och skrattade samtidigt.

- Bra, då fixar vi din lägenhet imorgon. Sa jag.

- Anna, det är våran lägenhet, sa han och log.

- Okej, då fixar vi våran lägenhet imorgon. Sa jag och log ännu mer.

- Men du jag tar och fixar lite dricka och popcorn, så kan du slå på en film. Sa jag.

- ååh, det låter gott. Sa Robin.

När jag var nere i köket så gick jag först och tittade i skåpet om vi hade nå popcorn, och det hade vi. Med smörsmack också, så du blev jag riktigt glad. Så jag tog ut dom från den gula förpackningen, tog bort plasten runt, och stoppade in den bruna påsen i mikron. Medans popcornen var i mikron så gick jag till kylen och kollade om vi hade nå dricka. Och det hade vi. En Coca-Cola, och en troccadero. Så jag tog ut dom ur kylen och satt dom på diskbänken. Och gick och hämtade en skål vi skulle ha popcornen i. skålen som jag tog var svart och så stod det popcorn på flera olika språk på den.

När jag hade fixat klart allt så gick jag upp till mitt rum. Och satte allt på mitt bord. Medans jag hade varit borta så hade Robin fixat i mitt rum och tänt lite ljus och mina mys lampor.

Jag minns denna kväll som att det var igår. Men det är snart 2 år sedan.

Det hände när jag var14 år. Det var när jag skulle gå hem från en kompis som hade haft filmkväll.

Klockan var 21.20, och jag skulle vara hemma 21.30. Men jag visste att jag aldrig skulle hinna med det. Den upplysta vägen skulle ta ca 30 minuter att gå, och att gå igenom skogen skulle bara ta 15 minuter. Men jag minns mammas ord. " Gå inte igenom skogen vad som än händer ".

Men jag tänkte för mig själv. Att det kan ju inte vara så farligt. Och det skulle ta mycket snabbare. För om jag skulle komma hem för sent skulle jag få utegångsförbud. Och det kunde jag bara inte få.

Så jag beslutade mig snabbt för att gå igenom skogen. När jag kom fram till den lilla smala stigen, så kände jag hur hjärtat slog snabbare och snabbare. Och klockan var redan 21.30. Jag började gå in mot skogen, och när gick där så hörde jag någon som grät. Det lät som en liten flicka.

Ljuden kom från ett träd, och när jag kollade riktigt noga. Och då såg jag. Det var en liten flicka. Och jag gick så snabbt jag bara kunde till henne.

När jag kom fram till den lilla flickan så satt hon med huvudet mot sina knän.

- Hur är det?. Frågade jag.

Flickan kollade upp mot mig och då mot min fasa ser jag, hon har fyra stora rivsår över hela ansiktet, och ena ögat var borta. Jag tog henne i min famn och började springa, jag sprang så fort jag kunde. Den lilla flickan grät fortfarande, och jag visste att om jag inte skyndar mig så kommer hon inte att klara sig.

När jag kom ut ur skogen och såg mitt hus så var det som att jag fick en adrenalin kick.

När jag kom in så satt min mamma i fåtöljen och kollade på tv. När hon såg mig så. Tog hon direkt telefonen och ringde 112.

Jag la den lilla flickan på en filt i köket och hämtade handdukar och började torka bort blodet från hennes ansikte. Och då kom min mamma in i köket.

- Vad har hänt?, frågade mamma.

- Okej, jag var sen. Gick igenom skogen fast jag inte fick det. Och så hörde jag någon gråta. Jag såg henne. Tog henne i min famn och sprang hem. Sa jag.

- Vi får prata med om detta på akuten. Ambulansen kommer vilken minut som helst.

Efter bara två minuter kom ambulansen. Jag fick följa med i ambulansen. Men min mamma kom med bilen bakom. När vi väl kom till akuten så fick jag och mamma vänta i väntrummet, medans läkarna tog hand om den lilla flickan.

- Okej, vad var det nu som hände? Frågade mamma.

- ja, jag var ju hos Sara. Vi satt och kollade film. Och jag glömde bort tiden. Och jag beslutade mig att gå igenom skogen för att det skulle ta snabbare att komma hem. Och när jag hade kommit lite mer än halva vägen så hörde jag att någon grät. Så jag såg mig omkring och så såg jag henne, när jag kom fram till henne, så såg att hon hade stora sår i ansiktet. Så jag tog henne i min famn och sprang hem. Sa jag.

- Okej, igentligen gillar jag inte att du gick igenom skogen, men du har precis räddat en flickas liv. Sa mamma.

Efter att vi hade väntat i två timmar så kom det en läkare ut och berättade att. Hennes läge var kritiskt men hon kommer att klara sig. Hon hade förlorat mycket blod. Och de fick sy hennes ansikte.

Jag och mamma for hem efter ett tag. Eftersom att flickan var sövd och skulle inte vakna på rätt länge.

Nästa dag for jag och mamma till sjukhuset redan vid kl 8. När vi kom fram så var den lilla flickan vaken.

- Hejsan hur är det. Sa jag.

- Hej, det är väl så där. Glad att jag lever. Men jag har ont i mitt ansikte. Men vem är du? Sa hon.

- Jag heter Antonia, och när jag gick i skogen så hittade jag dig. Och såg till att du kom hit. Vad heter du? Sa jag.

- Anna heter jag. Sa hon.

- Hur gammal är du? Frågade jag den lilla flickan.

- Jag är 6 år.

- Minns du vad som hände ute i skogen?. Frågade jag Anna.

- Nej, jag minns ingenting. Sa hon.

- Var är din mamma?, frågade jag.

- jag har ingen mamma. Sa hon och snyftade till.

- Okej, men jag ska fixa en mamma till dig. Sa jag.

- Ska du hurdå? Sa hon.

Nu har det gått två år sedan jag träffade Anna. Idag bor hon hos oss. Eftersom att ingen kunde hitta hennes mamma.

Vi vet än idag inte vad som hade hänt i skogen med Anna. Men vi vet att idag mår hon bra. Och har en familj som älskar henne.