This is how you remind me

 
För en timme sedan fick jag min biljett hem till Luleå. Vilket betyder att det är 23 timmar kvar tills jag sätter mig på tåget. Det känns så hemskt. Jag vill inte hem, jag vill vara kvar här, i värmen, i Västerås, med Jenny. Men jag måste hem, jag har ett jobb att sköta och en familj som saknar mig. Men snart åker jag till Stockholm så får träffa Jenny då iaf. 
 
Igår var en riktigt najs kväll. Vi träffade Jennys kusin, jag åt på Donken för typ första gången, det var faktikst gott. Så ska nog springa förbi där i Luleå någongång också. Sen har vi då gått en jävla massa. Utan att överdriva så medans jag har varit här så har vi nog gått 3-4 MIL! Så mina fötter gör ont, och min skadade höft vill jag inte ens prata om, det gör så ont ibland att jag bara vill gråta. Sen så har vi träffat en jävla massa folk, jag har blivit retad som fan för min dialekt och sånt där. Men det hör ju till. 
 
Nu ska jag fortsätta med att läsa min bok. Så bra den är! 

-Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback