Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar, ni är speciella för mig helt underbara!
Nu när jag sitter här hos mamma, så börja jag tänka. Vänta ett tag, så här kommer jag ha det nu! Med andra ord jag kommer inte få träffa dessa underbara människor lika mycket som vanligt, jag kommer alltså inte kunna bara lyfta på telefonen och ringa och fråga om de vill hitta på något. Eftersom att hela gänget kommer splittras. Det känns verkligen hårt och jag kommer verkligen sakna det.
Ni har verkligen ändrat på mitt liv, ni fick mig upp igen när allt var jävla skit, ni finns alltid där när jag vill prata. Jag känner liksom att behöver jag någon att prata med så kan jag bara ta upp telefonen och ringa till någon av er och ni lyssnar på allt som jag har att säga. Och det känns ganska så underbart att man själv har fått såna telefon eller när vi har suttit tillsammans att vi har kunnat prata med vad som än har tyng oss i våra hjärtan. Och jag hoppas verkligen att det fortfarande kommer kunna vara så även fast vi bor flera mil ifrån varandra.
Jag kommer verkligen sakna alla roliga dagar i skolan när vi bara kunnat sitta och skratta som fan och alla tjej kvällar som t ex den första " Vill du ha lätt, medium eller HOT?" Det är verkligen ett av det bästa och första minnerna som jag har med er.
Att börja på en ny skola till hösten kommer kännas konstigt för jag vet att jag kommer aldrig få lika bra vänner som jag redan har nu! Jag älskar er! <3
Skin skin som de de solar ni är, låt hela världen se era vackra leénden!
Om man tänker såhär: Det är baaara kilometrarna som har blivit fler, inget annat har förändrats! :)
"vill du ha lätt, medium eller HOT?" HAHAHA kommer aldrig glömma det! =D
Du vet att jag alltid kommer finnas här, även fast du bor i Luleå. Du kan ringa mig när som helst, natt som dag! :) kom ihåg det! <33