Tystnad.

Jag har nog aldrig varit så tyst som jag är just nu.
När jag ser dig, när du är nära mig är det som att jag inte kan prata.
Jag törs inte prata med dig, för det känns som om jag gör det
så kommer jag att brista ut i gråt, och bara skrika. 

Jag ältar varje dag, varje gång jag ser dig.
Vad gjorde jag för fel, kunde jag ha hindrat det?
Eller var det kanske bara mitt eget fel som lät mig falla så hårt för dig.
Jag visste att den dagen skulle komma, jag visste verkligen det.
Men jag trodde inte att det skulle bli så svårt. 

Fick i uppgift i SV att vi skulle hålla ett tal,
och bland listan om vad för ämnen man kunde välja
fanns rubriken "bästa sättet att övervinna hjärtesorg".
Svaret är lätt det går inte.
Du måste helt enkelt lära dig att leva med det.

-Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback